Kan det vara så att den ackumulerade räntekostnadstillväxten deflaterar realekonomin som i sin tur stryper konsumtion, produktion, tillväxt och investeringar. Man kan alltså helt enkelt inte skapa pengar ur luft med de privatägda storbankernas enskilda vinstmaximering som främsta grund och inte tro att det samtidigt betyder döden för samhället i stort.
//M.A.
#Folkresningen #Bankreform #DeFria
Deflaterar beskriver en rörelseriktning på ett flöde av någonting - i detta fall det allmänna betalningsmedlet - pengar lite slarvigt uttryckt, eftersom pengar är kontanter och betalningsmedel kan i princip vara vad som helst.
Realekonomin är där förädling - utvinning och bearbetning - av naturresurserna sker. Dess motsats är den finansiella ekonomin, där vi finner obligations och aktiemarknader, försäkringar och bankbalanserande beräkningar mm mm utan någon realekonomiproducerande funktion.
Den finansiella ekonomin är egentligen inget annat än en kostnad för att hantera det ekonomiska systemet, och frågan är hur stor den kostnaden får/kan vara innan allmännyttan tar skada.
Kostnaden idag är det som i samhället - allmännyttan- går under benämningen bankvinster, som idag är historiskt höga. Till lika historiskt låga räntor.
Det kan bara bero på att skulden har ackumulerats - samlats på hög över tid - och nu är rekordstor. Och minsann om inte den cirkulerande penningmängden består till 98% av privatbankernas krediter. Som tickar ränta tills de är betalda - amoterade -, då krediten elimineras. En kredit existerar inte längre när det är återbetald, men det gör räntekostnaden, och om inga nya krediter - kan - skapas blir det omöjligt att betala tillbaka.
Den ackumulerade räntekostnadstillväxten kommer sig av att bankerna skapar sitt betalningsmedel - krediter - mot en kostnad - ränta - som aldrig skapas när betalningsmedlet skapas.
Så det finns alltid mer skuld än betalningsmedel i ett sådant system, och denna skillnad växer över tid - ackumuleras, samlas på hög - tills det inte längre går att göra de nya krediter som krävs för att betala den evigt växande skulden.
Då är systemet skuldmättat och det blir jättesvårt - omöjligt - att betala skulden till de privata bankerna eftersom det inte finns tillräckligt med naturresurser i realekonomin då dessa inte är oändliga, vilket räntekostnadstillväxten är.
Så det blir en fråga om en tankekonstruktion ska betvinga matematisk och fysisk verklighet eller inte.
Så när realekonomin deflateras så betyder det alltså att penningmängden minskar. Pengarna - betalningsmedlet - försvinner in i den ickeproducerande finansiella ekonomin, där de omvandlas till höjda värden och utdelningar på obligationer, aktier, försäkringar och andra finansiella luftslott, och alltså inte kommer in i realekonomin igen.
Med mindre pengar - betalningsmedel - i systemet blir det garanterat mindre konsumtion, vilket helt garanterat är döden för ett konsumtionssamhälle.
Men det är inte döden för naturresursen. Problemet är pengarnas roll som arbetsfördelningsverktyg. Finns det inga pengar så utförs inget arbete och det vi faktiskt behöver konsumera - använda - blir inte förädlat.
Det var väl inte så krångligt.
//G.C.
Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.