Vi påminner oss om att ZIONATO doktrinen vid alltfler tillfällen mindre känd som Atlantpakten, funktionsmässigt går ut på att hålla Tyskland nere, så att USA kan vara inne i Europa och hålla Ryssland ute. Varför det nu i ljuset av verkligheten, den att FED styr Tyskland genom Deutsche Bank, det inte är särskilt oväntat att Deutsche Bank kommer att revoltera alltmer öppet eftersom Tyskland ändå med tiden måste lämna Atlantpakten och det havererande dollarspektaklet och istället ta sidenvägen med Ryssland för sin energiförsörjning, den som skall finansieras med tysk produktivitet, ja faktiskt alldeles oavsett hur många industriskandaler som Anglozionisterna rullar upp och ja igen, Merkel kommer med all sannolikhet att få gå i samma veva. Om inte soppan med Sultanen i Ankara ordnar den saken innan.

Hur som helst, för tio dagar sedan, när Deutsche Banks aktier var ungefär 10% högre noterade, förklarade den största tyska affärsbanken krig mot Mario Draghi , som vi säger på bankprosa, man varnade honom för att ytterligare lättnader från ECB endast skulle driva aktier (med betoning på DB aktier som har blivit "smått" drabbade under de senaste månaderna) till lägre nivåer. Vad DB fick i stället som svar var ett slag i ansiktet i form av en insats av nya "stora lättnader" när Bank of Japan meddelade att man sjösätter negativa räntor bara tre dagar senare. Ja, vi vet ju naturligtvis att i rök och spegelkulissbranschen så bygger allt på förtroende, varför också enighet inom bankvärlden är en fullkomligt avgörande förtroendeskapande faktor, det duger liksom inte att man påstår att tingens ordning för givna förutsättningar innebär olika mekaniska funktioner, för då faller allt mycket snabbt.

Vilket är anledningen till att under natten så har en svårt sårad Deutsche Bank utökat sitt krig mot ECB till att inkludera BOJ också, och i en anteckning med titeln "Riskerna från ytterligare lättnader från ECB och BOJ" vill banken att med noll som nedre gräns vilket redan har brutit på nästan en tredjedel av den globala marknaden, så existerar inte längre fördelarna för risktillgångar från ytterligare lättnader, och i själva verket säger DB att medan centralbanker har hoppats att sådana åtgärder skulle "driva investerare ut ur riskbilden" så har den "effekten varit precis tvärtom. " Alltså, marknaden börjar förstå att hela systemet är en bluff på något vis, som de ännu inte har förstått riktigt, men DB förstärker här deras uppfattning i detta.

Med andra ord så har vi nått det vägskäl inom den monetära twilight zonen, där Europas största bank öppet trotsar centralbankens politik och kräver ett slut på enkla skuldbaserade pengar. Tyvärr, eftersom "stramare" penningpolitik försäkrar lika mycket om inte mer smärta - i alla vilseledda finansiella medvetanden - kan man inte låta bli att undra hur centralbankerna ta sig ur denna fälla som de sätter upp för sig själva och sin egen trovärdighet.