Dualiteten - den ena eller andra - har inget ”ingenmansland”, ingen medelväg, den är binär. Ljus eller mörker, vi väljer själva. Att söka det goda - försöka vara det - eller att emotionellt vara på väg söderut. Att inte vara på väg till att sanningen skall beskriva verkligheten är att vara på väg till osanning eftersom verkligheten är ovillkorligt föränderlig; och om den riktningen inte korrigeras (och då finns det allt mer goda möjligheter för en mycket ofrivillig korrigering) så slutar denna väg. i ett svart hål.

För dem som till fullo anammar en rak marsch till det svarta hålet, är världen aldrig tillräcklig, eftersom de upplever sig själva som otillräckliga. För dessa evigt törstiga efter makt för sin egen bekräftelse, och de som drivs av en djup rädsla för det okända – för sig själva och för döden i grunden, verkar det fortfarande mest troligt att det går att mätta sin inre tomhet endast med innehav av hela universum. Det är dock något svårare att lyckas med denna ambition än vad de själva tycks förmögna att inse.

Denna till synes outsläckliga aptit kommer aldrig att kunna stilla sin längtan efter mättnad. Så vad sådana enheter av mänsklgheten inte helt förstår, är att alla försök att själv underkuva alltet slutligen måste bevisa sig själva som meningslösa. För själva handlingen i att försöka, skapar – alltid på någon plats någonstans djupt i universum – också en motsatt rörelse. En pånyttfödelse av liv – ljus. En en kontrakraft som inte kan begränsas. Allt blir och är ett med tiden, så vi som individer blir också vår egen värsta fiende när vi strävar emot naturens lagar

Slutomgången i förhållande till våra yttre plågoandar – i grunden vår egen oförmåga att stå upp och att rätt adressera vad som utgör det grundläggande problemet i oss själva, har alltid genom historien varit deras mål, att äga denna välsignade planet och suga ut varje spår av kärlek, passion och medkänsla. Att i allt väsentligt kultivera människan som individ till kollektivistisk materialism bort ifrån enskild moralfilosofisk bildning och utveckling. Eftersom bara detta kan ge bränsle till den vidare process där den mörka omegapunkten kan nås; där det oändliga universum erövrades, för att ersättas av en virtuell verklighet, ett slags transhumananistiskt bedrägeri. Det är i allt väsentligt naturen mot fiktionen, ljuset mot rädsla – mörker.

I denna vår nuvarande omvända värld, är vår inneboende naturliga del av alltet vänd ut och in, till att bli en nära nog total nedsänkning i själsligt öde narcissism av ensamhet: det är vilddjurets märke – vars mest flagranta manifestation är vårt skenande konsumtionssamhälle.

Genomfört från sitt säkrade bottenläge, så sker strävan efter makt nu i form av en total förbrukning av allt och alla; fullständig underkuvande av all moralfilosofisk bildning som ersatts med ett falskt materialistiskt idolskap som tar på sig egenskaperna hos våra känslor till sin egen rätt. Den abstrakta, KÄNSLOLÖSA gudomens ofria dyrkande kraft, av mörkret inom oss själva. Men nu kommer ljuset från upplysningen att bryta igenom inom oss själva.