Att spela omedveten genom självbedrägeri utifrån kunskap är inte okunskap, det är galenskap. Det är den absoluta bristen på moralfilosofi.

Garanterat, så kommer effekterna av vad som nu kommer utspela sig att märkas i hela världen, så vi måste alla åtminstone göra några förberedelser tankemässigt där vi är eller befinner oss, någonting som i någon form gör så att vi hamnar på en emotionellt bättre förberedd plats. Inte i rädsla för vad som komma skall, utan i mer i ett tillstånd av informerad visdom, men betänk då också i detta att visdom faktiskt bara är helat lidande, så att inte vilja släppa taget om det gamla kommer att motverka framväxten av det nya. Så nu gäller det mer än annars tidigare att inte var förälskad i sina gamla föreställningar och schablonmässigt skapade känslors grunder.

Att upprätthålla en illusion av psykosocialt välstånd, är dock som bekant vad som är avgörande för vår ekonomi som den nu är uppbyggd som maktstrukturellt betingande funktion, eftersom dess mekaniska fundament skapar det växande konsumtionskravet, sprunget ur bedrägeriet med ett enskilt kontrollerat kreditbaserat system för handel med varor och tjänster för samhällets arbetsdelning, så har banksystemet i sig själv utvecklats från toppen och ner för att skapa obegränsad rikedom för vissa medan det alltmer beskattar den själsliga välfärden ur resten av mänskligheten och dömer den till att vandra alltmer sökande efter materiell lycka i de växande ensliga skuldskuggornas mörka dalar.

Att smycka ut sig själv i attribut som uppenbart dyra kläder och dyra prydnadssaker och samla ihop samlingar av dyra materiella ägodelar som skulle skapa grön avundsjuka hos forntida monarker, har blivit ett yttre substitut för vad vi ser som äkta välstånd, en psykologiskt rättfärdigande kuliss och ett surrogat för upplevda känslor i verkligheten – den där som alltså faktiskt bara existerar nu, vilken också nu verkar lika för alla levande människor.

När fler människor kommer att uppfatta materiella varor som den verkliga form av självidentifikation, på så vis som de nu utgör i denna kultur, glider vi längre och längre bort från upplevelsen av verkligt välstånd – vi lever längre och längre och längre ifrån oss själva och vår emotionella självförståelse, vi lever längre och längre bort ifrån vår närvaro i nuet – i verkligheten, den enda plats där vi någonsin kan uppleva känslor.

Verkligt välstånd är att uppleva känslor, inte tomhet på känslor – skapade av en levande miljö och av god hälsa – positiva känslor, skapade genom emotionell självförståelse - moralfilosofiskt bildning - och detta vidareutvecklat genom relationer. Fundera på vad annat som egentligen behövs? Mår någon bättre av att sitta ensam och frossa?