Och medan det fortfarande finns många människor där ute i hela den Anglozionistiska västvärlden som kan känna sig övertygade om att Grekland har förtjänat vad de har fått och att utkämpande av eviga krig i fjärran länder är det enda sättet att hålla i västvärlden med sin Anglozionism säker och givetvis att Putin är det största och elakaste spöket på denna sida om Stalin, om inte rent av värre, SÅ har ändå väldigt många – som dessutom allt snabbare blir allt fler – också kommit att alltmer ifrågasätta den officiella versionen (erna) av händelser som beskrivs i de ägarstyrda medierna. Något som, om någon frågar mig, alltid är bra, även om det inte nödvändigtvis betyder att de slutsatser som dras alltid är helt relevanta i förhållande till verkligheten.

Mycket av det, tror jag, har att göra med en växande underliggande känsla av missnöje med det sätt på vilket ett uppenbart stort antal ämnen hanteras av de stora medierna och den politiska världen. Människor börjar alltmer att känna sig förnedrade av att bli betraktade som så lättlurade. Eftersom något som kan tyckas självklart, vissa ämnen ligger helt öppna på mycket transparenta sätt, så som beskrivande av hur finans och geopolitik egentligen är sammanflätade. Människor förstår enkelt mer av att bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken

Om du tar ett steg tillbaka och tittar på saker från ett givet avstånd, så är det hela verkligen för dumt för att egentligen kunna vara sant för någon, men oändliga upprepningar av samma linjer, vare sig de är sanna eller inte, har gjort rena sagor accepterade som vore de huggna i sten. Det begränsade är verkligen ansett som större än det obegränsade, kläderna gör mannen och samhällets sociala fundament är sköt dig själv och skit i andra. Inte många vill längre vara den sista idoten som ingenting förstod.

Det är som att sälja tvättmedel. Det är precis på samma sätt: säg något tillräckligt ofta och folk började tro på det, ansluta sig till den förmedlade versionen. Fan vad trött jag har kunnat vara mellan varven på Edward Bernays-ligan. Naturligtvis är det ju inte någonting som gör så ont att människor just väldigt mycket vill tro på att en återhämtning är här numera, så grova krokar sväljer inte många längre. Precis som att de verkligen skulle vilja tro på att produkt X kommer förvandla dem till skinande glada människor klädda i ultra vita skjortor som skuttar runt på en blomstrande äng. Men det kan fortfarande vara värre saker som kommer ifråga också.

Någonstans längs den inte längre så skarpa kanten mellan pengar och makt, finns det massor av människor som ägnar hela sitt liv till att utforma olika sätt för att göra just din kognitiva formatering för dig. Och om du är som de flesta människor har varit, gillar du det, eftersom det frikänner dig från att behöva tänka själv. Men priset som skall betalas, det kommer inte med reklamen: om du låter andra tänka åt dig, kan du eller dina barn hamna i krig och konflikter när som helst baserat på någon annans godtyckliga val – som avser att främst gynna sig själv, eftersom krig och konflikter är vad som utgör det funktionsmässiga fundamentet inom all polariseringsskapande politik

Det är naturligtvis ingalunda första gången jag tar upp det här temat, men jag ska faktiskt göra det igen tills det inte längre finns något mer behov av det. Berättelserna vi bombarderas med 24/7 under begreppet tragiskt lustiga och missvisande ”Nyheter” har upprättats, masserats och för-tuggats för vår smidiga och smärtfria kognitiva matsmältningen, och som sådana innehåller de endast små små flingor som beskrivning av verkligheten. De är utformade för att få oss att må bra, inte för att vi skall förstå världen omkring oss. de är utformade för att vi INTE skall förstå världen omkring oss

Vi har den vilseledning som vi har förtjänat och så länge som människan är ofullkomlig så måste vi själva som individer försöka att aktivt motverka detta.
Detta definierar även den ovillkorliga riktning som vi måste gå inom oss själva om vi inte vill gå under, vi måste ta vårt eget ansvar för oss själva och vår egen förståelse - vår inre upplysning - utvecklingen av vår egen moralfilosofi.