Vi befinner oss visserligen alltjämt i mycket komplexa och förvirrande tider, men med samma grundläggande och styrande modus operandi: Dominera och kontrollera på alla möjliga sätt och plan. Men med teknik som under de senaste decennierna ökat exponentiellt i händerna på moralfilosofiska minimalister, så skapar detta ändå tydligt nya utmaningar.

Men i grunden är det ändå bara samma spel som vanligt. Det är bristande medvetande kontra nivån på kontrollmekanismer för lägre medvetande, oavsett vilken form de tar. Det gäller att inte fängslas av alla tekniska ”framsteg”, det är bara samma spel som går om och om igen.

Vi får inte avskräckas – imponeras – av deras högteknologiska enheter och kryptoockultism, de är alla bara små delar av trollkarlen från OZ, samtidigt som de är många - i princip alla för att de skall fungera - utan överblick, för allt som dessa kockar lagar, kokar ändå bara ner till samma sak. Låg nivå på medvetandet som försöker upphäva mänskligheten och individens moralfilosofiska utveckling för att hålla oss från att upptäcka vilka vi verkligen är och vår enorma potential som närmast oändliga individuella resurser av helheten - alltet.

Detta är vad som får makten att flippa ut nu, att den märker att den verkligen håller på att tappa greppet över sin förmåga att bryta motstånd.

Makten kan nämligen dessutom bara imitera vad som den har gjort tidigare. Den kan inte anpassa sig till ett högre och mer utvecklat medvetet medvetande, eftersom den har ingen dimension av utvecklad moralfilosofi, för makten är banal och mäter – värdesätter – i termer av materiell enskild nytta, så den måste hålla sig kvar i sina gamla föreställningar för att ens kunna existera - eftersom makt är kraft att bryta motstånd.

Vi har nu ett växande allmänt medvetet medvetande, alltmer i centrum av den underbara levande kreativa källan inom oss. Vår egen växande moralfilosofiska bildningsnivå. Makten har det inte. Det finns ingen tävling i detta. Vi spelar inte maktens spel och den kan inte spela vårt och vi är de många och makten är fåtalig, det är ju själva premissen i sak.

Vi måste helt enkelt inse vår sanna del av helheten som verklighet och visa på detta, i varje ärorikt perspektiv vi levde i.

En annan form av att passera vidare ansvaret för värderingar är mänsklighetens behandling av och inställning till makthavarna. Detta gäller särskilt, och mest oroande, med sk kungliga och religiösa ledare, därför kommer givetvis nu de ekonomiska drottningoffren i de bankägda medierna, där de höga anställda bankcheferna skall ådra sig folkets missnöje för att den ekonomiska makten skall kunna räddas. Allt är som klippt och skuret ur samma mörka duk av undergiven materiellt orienterad kollektivism, och alla spelar med för att styra mönster av sociala arketyper och symbolik genom det kollektiva sinnet förstärkt med socialt rituellt skapad komabildning. Samma spel om igen.

Maktlöshet i syfte att begränsa olydnad eller förhindra revolt är namnet på maktens spel. Det är samma sak med politiska ledare, och där är det ännu lite knepigare eftersom makten har lärt sig att om folk tror att deras ledare var något som ”valdes” så skulle folket vara ännu mer kompatibelt. Och det har fungerat – hittills. men i ljuset av att det uppenbarligen finns religiösa betingelser som inte får kritiseras, så växer människors medvetande i saken och de gillar inte vad de ser.

Uppvaknande från den inducerade dvalan av denna krystat sociala programmering som kallas samhället, eller ”vilseledningen” som jag brukar vilja kalla det, förändrar nu allt när makten tappar masken.