Det är intressanta tider och alla måste göra sina egna val när det gäller hur de antingen passar in i systemet eller passar in med sig själva. Tiden för valet är nu och även om det kanske förefaller uppenbart hur alla förr eller senare måste välja, så är det fortfarande många människor som är rädda för att konfrontera sig själv och sina egna känslors grunder.

Om din förmåga att göra dig full rättvisa där ute i verkligheten, på något sätt hindras genom att du arbetar på ditt jobb, håller fast vid en relation eller något annat liknande som är kopplat till systemet, så föreslår jag att du hittar en väg ut ur denna situation ASAP. Ditt öde är inte titta åt andra hållet när någon rimligt intelligent person redan känner draget ifrån att spolas ner i avloppet.

För att ta upp frågan om detta ansvar för den intensitet som krävs för att göra en skillnad, så måste vi vara villiga att förlora allt. Annars kan vi inte vinna allt, medan att förlora allt kan vi ändå göra utan att vinna någonting alls Livet handlar inte om förvärv; det handlar om att släppa de saker som håller oss nere, fast i oss själva och våra egna mentala föreställningars bojor. Det handlar om att utvecklas längs livets väg, vägen är målet och rör vi oss inte så står vi stilla.

För dem av oss som är uppvaknande - blir mer medvetet medvetna, är det vårt ansvar att kalla på andra för att de skall gå tillbaka till sig själva. Det är inte alltid upp till oss att bedöma om de är för långt borta för att höra oss.

En av de mest ömtåliga relationerna som finns är den när en person börjar arbeta i samklang med samvete. Detta är fröet som planteras vilket sedan kan fjädra in i medvetandet. Samvete bygger på den känslomässiga kompass som vi kallar för moral.

Inget straff kunde vara värre än att sälja ut rätten till din egen känslomässiga orientering för en handfull av silvermynt.

För i slutändan kommer de att ta det också ifrån dig.