Sinnessjukdom är den perfekta långsiktiga mentala / andliga sjukdomen ur ett socialt kontrollperspektiv, eftersom den är självförstärkande, självbejakande och kan existera isolerat på grund av att den utgör sin egen energikälla och alltså inte skapar något naturligt socialemotionellt övertryck. De sociala / kulturella styrsystemen används därför av psykopater – infantiler - vilka båda är relativa begrepp -som uppmuntrar psykisk massjukdom för att söndra och härska. Detta är den mest effektiva metod som kan användas för att dominera många människor.

Men vi vaknar sakta upp till insikten om detta i oss själva.

I tusentals år har moralfilosofiskt outvecklade människor behärskat den mänskliga rasen genom att använda olika psykologiskt skadliga metoder och tekniker för att styra och kontrollera, alla med det yttersta syftet med enskild materialistisk vinstmaximering och exploatering. Just de institutioner och regeringar som vi tillåter att existera, finns där enbart för att valla in och styra massorna till förmån för de få på bekostnad av de många.

På så många sätt som skaror av burfåglar från födseln, är det då verkligen så konstigt att vi uppvisar alltmer tydliga och oroande tecken på depression, neuros och självskadebeteende? Hur skulle det ens vara möjligt att utvecklingen skulle kunna se annorlunda ut med avseende på det fundamentala men nu allt mindre dolda uppsåtet bakom hela strukturen? Den emotionella anpassningen till det socialpsykologiska klimatet torde ju vara den allra främsta av möjliga garanter för att hålla människan som individ konstfullt isolerad från möjlig kontakt för utveckling av sina egna individuella känslors grunder.

Men vi skyndar oss istället att beskylla den enskilda personen för dess uppenbara självdestruktiva beteende och sällan ser vi bortom träden för att se den socialkulturella skog som ovillkorligen kognitivt formaterar och stöper och dömer alla människor i samma emotionella gjutformar, trots det så alldeles uppenbart orimliga i det hela.

Om det inte vore för våra trots allt fortfarande ändå lite flexibla intellekt och biologiskt skyddande, men alltså även vid känslostyrning begränsande ego, givetvis i kombination med en monumental arrogans, så skulle vi nog för länge sedan redan ha begått rituellt kollektivt självmord på stor skala.

En allvarligt emotionellt dysfunktionell och neurotisk befolkning måste hanteras på samma sätt som instabila kemiska föreningar. Så ibland måste farliga tryck noga ventileras bort eller brännas bort, så att inte det flyktiga hopkoket självdestruerar och tar dessa psykopater med sig. Krig heter vanligtvis tryckventilen som skyddar ångpannan från att explodera av övertrycket. Det kommer inte att fungera denna gång på det sätt som det tidigare har gjort.

Så människan och samhället måste nu ta ett stort steg i utvecklingen av sin egen emotionella kognitiva disposition om inte den psykosociala ofärden skall leda till ett humanitärt mörker av religiösa proportioner.

Människans sociala design av samhället, möter inte alls kraven från den naturliga ”mänskliga varelsens” biologiskt betingade beteende - vi använder av en eller annan anledning en mycket liten och krympande del av vår hjärna. Naturen har ovillkorligen ett av tiden skapat perspektiv för utveckling som inte är möjligt att överblicka till fullo för människan, men som människan likaväl alltid måste försöka nå överblick över.

Under senare år har den alltmer ökande medialt främjade illusionen av glada, väl anpassade djurparksdjur sakta börjat att upplösas i damm och rök, när rapport efter rapport visar att många ”djur” i fångenskap uppvisar tydliga och oroande tecken på depression, neuros och självdestruktivt beteende. Förutsatt efter tusen år att dessa vargar i fångenskap inte har begått rituellt kollektivt självmord, så misstänker jag att deras observerade beteende skulle gränsa till det bisarra och meningslösa. Som att exempelvis spendera sin tid på att titta på elektroniska bildskärmar utan möjlig interaktion med andra individer. Men utan grund för vidare jämförelse med deras från naturen avvikande sätt, skulle detta fortsätta att förklaras bort som helt enkelt en vargs natur.

Dumhet är numera att etablerat dominerande naturligt tillstånd och kritik mot detta blir följaktligen också en avvikelse från det normala, så nu vet vi att vi antingen går under eller börjar utvecklas till det bättre.

Ändå, medan Anglozionistimperiets ständiga telegraferande av rädsla kan vara förvirrande, kommer dess makt att bedra och förleda utan tvekan inte att påverka legioner av hedervärda människor som vägrar att lämna över sitt omdöme, så att de korrupta och kompatibla medierna får problemformuleringsinitiativet. Melodierna med marionetterrorceller och illusionsmässigt tillverkade ekonomiska katastrofer är nötta i de psykologiska kanterna och deras artificiella natur är ynkligt uppenbar. Den officiella berättelsen avslöjar bara de som väljer att gömma sig från verkligheten. För dem kan vi inte göra något, tills de väljer att göra något för sig själva.

Lär dig konsten att depolarisera och ingenting kan stoppa dig.