Har ni tänkt på det bedrägliga med alla dessa
hemlighetsmakerier kring avlyssning och övervakning
då de alla alltid också är hemligheter för oss?
Vår vetskap om något anses således utgöra ett hinder,
för att uppnå syftet, låter inte det skumt, även om vi hört
detta länge och ofta?
Operationer som bedrivs under allmänhetens kännedom
lanseras återkommande som nödvändigt för effektiviteten.
Din och min vetskap om vad som görs, bedöms således
som direkt skadligt för målsättningen.
Och målsättningen är vår trygghet...?
Alternativ tanke, om målet är allas bästa, då skulle allt
detta bästa också förstås av alla dessa det gäller.
Hur skulle ett motverkande intresse till dig och mig kunna
existera om alla hela tiden visste vilka och vem
som utgör ett hot emot oss?
Vart än denna motverkande ambition ploppade upp så skulle
den med naturlighet hela tiden omgående isoleras och
exponeras, utan möjligheter att kunna verka någonstans.
Man kan ju nästan tro att syftet står i direkt motsats till sin
förespegling, för att inte säga att det måste vara så
om alla andra alternativ ter sig orimligare.
Personligen så tror jag mera på strävan att medvetet söka
kärleken till sin egen person och genom jaget förmå
förlåta sig själv lättare för att medge sina misstag snabbare
och på så sätt åtgärda problemen tidigare, men det är jag det..
//P.F.
Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.