Det finns ingen anledning att låta stänga ner sin hjärna och medvetande i något slags bedövningstöcken bara för att några underutvecklade ormar utan moralfilosofisk bildning har tagit patent på ett system vars mekaniska funktion innebär att bedra alla andra för egen vinning. Var tog meningen med livet vägen när människan inte orkar tänka? Ger människan upp sitt eget tänkande, då kan jag garantera att framtiden inte blir så särskilt munter!

Vår civilisation är nu så farligt sjuk av röken från den egna mordbranden på den egna moralfilosofiska kulturen att civilisationen snart kommer att smälta ner i en pyrande pöl av techno-narcissistisk sörja. Våra bröd och skådespel (eller ska jag säga, chips och mello – Let´s dance), är på en nivå som gör att slutet på romarrikets vansinne och dekadens ser ut som en enkel och trevlig själslig samförståndsövning.

Nu fattas som sagt bara hästen Incitatus som minister som beskrivande exponent för intelligens gällande situationen i samhället och att ett folk har den regering som den förtjänat. Eller kanske har vi redan hästen på plats… en rackare från Troja med fem ben, en femte kolonn?

Om ett mycket litet land i en saga, låt oss kalla landet för Godland, har en produktiv verksamhet som omsluter ungefär 7% av landets BNP och resten av landets BNP utgörs av en ickeproduktiv verksamhet - a.k.a finansiell verksamhet - tjäna pengar på pengar, men låt oss för enkelhetens skull kalla den verksamheten för bankverksamhet. Helt plötsligt, men hyfsat ovillkorligt och känt sedan länge, så ställs landet inför den obehagliga överraskningen att bankverksamhetens räntekostnader inte längre kan bäras upp av den lilla produktiva verksamhet som utgörs av dessa 7%, vad händer då och varför?

Så mycket kan ju alla förstå att bankverksamheten inte kan fortsätta i samma omfattning och att den därför måste minska, men problemet för Gotland är att bankernas räntebelastade skuldpengar är samma pengar som den lilla produktiva delen på 7% behöver för att kunna bedriva handel med sina varor och tjänster, så om bankernas verksamhet minskar, så minskar också bankernas uteliggande - cirkulerande mängd räntebelastade skuldpengar, vilket alltså leder till att den lilla produktiva delen av ekonomin också kommer tvingas till att krympa. Detta i leder i sin tur vidare till att ännu mer bankverksamhet måste krympas bort på bekostnad av ännu mer den minskande produktiva delen av Gotlands ekonomi, detta eftersom det helt enkelt inte finns några andra pengar på Gotland än bankernas kreditpengar och att dessa pengar har alltså en kostnad av ränta som växer av sig själv eftersom pengarna inte innehåller sin egen kostnad som belopp.

Gotlands kejsare som inte bara har tjusiga kläder, han är dessutom ekonomiskt skolad av en ståthållare som heter Herr Keynes, vilken har en idé om att ifall man konfiskerar de kreditpengar som människorna på Gotland har sparat som insättningar i bankerna, så kommer i varje fall inte situationen att förvärras lika snabbt, det gäller bara att få människorna att tro på att detta förfarande inte ovillkorligen måste fortsätta och upprepas till dess att bara banker med en massa obetalbara skulder återstår. Fast egentligen så har Herr Keynes en mer sinister plan i detta, han tänker sig att de skuldsedlar som bankerna har bokför som monetära depositioner - insättningar - och som utgör bankernas skulder, helt enkelt skall konfiskeras.

Den saken är emellertid inte något mera påtagligt problem, det är nämligen bara så att med kejserliga löften (som märkligt nog också ändå bara är ord) att det går att lova människorna att de kommer att få det bättre genom av att bli av med sina sparade ”pengar” (som i och för sig också är skulder, vilket inte människorna förstår) och att detta dessutom är en engångsföreteelse, det senare för att lugna de mer misstänksamma människorna som kanske tycker att det hela möjligen låter lite märkligt.

I mitt stilla sinne undrar jag om någonting så sällsynt enfaldigt som denna ofärdiga saga verkligen skulle kunna inträffa i verkligheten, eller om det är så att jag fortfarande sover och att allt detta bara är en dröm, eftersom annars skulle ju detta i förekommande fall ovillkorligen kunna gälla överallt där denna typ av system förekommer?

Jag har allvarligt talat vissa problem med att värja mig från intrycket av mycket kommer att inträffa på en mycket kort tid nu. Skuldsättningsnivåerna ligger på nivåförhållanden till den produktiva delen av ekonomierna, där den ackumulerade räntekostnadstillväxten stryper allt. Det förefaller inte troligt att England skall kunna klara sig så värst mycket längre utan någon produktiv försörjning. Att USA har exporterat sin produktiva ekonomi till förmån för en billig billigare billigaste importdrivna konsumtionshysterin, är rena paradexemplet på sagan om myran och syrsan.

Vad gäller de krisande Euroländerna så behöver väl egentligen inte så mycket sägas, utöver att människor fortfarande uppenbarligen inte begriper vad som sker rakt framför deras ögon, när bankerna ägnar sig åt öppet planerad konfiskation, samtidigt som bankapologeterna uttrycker att detta är det bästa för människorna. Att man gör detta för människornas egen skull.

Alla människor kan omöjligen vara så korkade att detta kan fortgår särskilt mycket längre utan att fler reagerar? Det kommer att bli en vår att minnas, så mycket står fullkomligt klart eftersom väldig många fler människor nu upptäcker det fullkomligt absurda i det rådande samhällsskick som vi har.

Men nu krävs det varken mer fysisk träning eller bedövnings TV, det måste fler människor förstå allt snabbare!