Vad västvärlden har idag är inte ett som belönar förtjänster och arbete av individer, utan snarare en produkt av oärliga och oordnade sinnen, ett system av bedrägerier och plundring av privilegierade oligarker maskerade som rättvisa och ärliga marknader för upprätthållandet av till synes berättigade värderingar och prisbildning. Allt är illusioner för lättledda som inte kan se varken sig själv och därför inte heller sin omgivning ur något rimligt perspektiv.

Eftersom den fria marknaden är så svag politiskt, för att bara inte tala om de intellektuella kvalitéerna, så är de former av kapitalism som föreligger öppet att beskåda i många länder, väldigt långt från den beskrivna ideala rollen, som ändå inte ens teoretiskt kan utgöra fundamentet för samhälle bestående av annat än rena självhatare dömda till allt mer växande psykosocial olycka. Den utvecklade världen idag är istället alltmer öppet korrupta versioner, där mäktiga intressen hindrar att den så förhärligade konkurrensen verkar i sitt vad som i så fall borde vara dess naturliga sunda element.

Fortfarande alltför få men alltfler människor söker verkligen kunskap i denna värld, mycket få människor ställer verkligen frågor som inkluderande gäller sina egna ställningstaganden.

Tvärtom så försöker de flesta människor vrida ur svaret avseende det okända i form av svar som de redan har satt sin prägel på genom sina egna sinnen -.. Motiveringar, konfirmation, former av tröst utan vilka människor anser att de inte kan gå vidare. De vill utveckla - förändra - sig själva genom att bekräfta sig själva i sitt eget innevarande värderingsgrundande tillstånd, trots det uppenbara faktumet i att den egna tryggheten måste ligga i den egna förändringen, eftersom det enda som är konstant är förändringen av verkligheten.

För att verkligen ifrågasätta och att utveckla sig själv gäller det att öppna dörren till en virvelvind. Svaret kan förinta både frågan och frågeställaren.

När självbildningsnivåns insikter räcker till att göra självkritik till självgodhet, då har människan kommit till den definitionsmässiga punkt där högmodet möter fallet. Då kommer, efter anpassningen till verkligheten, enbart förbättringar och utveckling att kunna ske.