Så varför accelererar nu utvecklingshastigheten i geopolitiken?

Jo, det är inte bara Anglozionisterna som spelar med livet - tillvaron - som insats, det gör även Kina, och utan Kina är den nya multipolära ordningen mycket svårare att införa - alltså att bryta den globala hegemonin. Så spelet mot den Kinesiska börsen är en annan flank där bankhegemonin försöker att destabilisera en framväxande Nationell kraft för att minska det möjliga tryck som den utövar på den monopolära - globala - bankhegemonin själv.

När skuldproblem blir alltför svåra, kan ett land (om det har kontroll över skapandet av sitt betalningsmedel, vill säga) då i den verkligheten bara lösa detta genom devalvering (via exportkanal), inflation - öka mängden cirkulerande betalningsmedel i realekonomin ( att göra lokala valutaskulder värda mindre i reala termer), avskrivningar / rekapitaliseringar eller gå i konkurs. Så det gäller alltså för Kina att skaffa sig den kontrollen och att fota om betalningsmedlet, samtidigt som man bryter sig loss från BIS och IMF. Xi och hans vänner i Peking saknar sannolikt inte sysselsättning varje dag.

Vad som kan bedömas gällande Kinas skuldsituation är att den inte bara förmodligen har passerat point of no-return och det blir svårt att växa sig ur det problemet eftersom det just istället då alltså skulle förvärra problemet, särskilt uppenbart om tillväxten fortsätter att drivas av skulddrivna investeringar i en miljö av svag efterfråga. De mest sannolika formerna av ekonomisk instabilitet som Kina kommer uppleva kommer att vara en kombination av RMB devalvering, skuldavskrivning och banksektorns återkapitalisering och möjligen hög finansiell tillgångsprisinflation. Så länge det håller ihop alltså. Med tanke på den betydande och mycket instabila skuggbanksektorn i Kina och potentialen för kapitalflykt skapad av de Anglozionistiska bankerna med sitt destabiliseringssyfte, så kommer också risken för att en kreditåtstramning utvecklas i Kina vara mycket hög.

I vilket brukbart sinne som helst, är den enda osäkerheten timingen och potentiella triggers av sådana instabiliteter.

När ett lands civilsamhälle - i stort sett institutioner social sammanhållning - har blivit så sönderhackade så att makten vilar i händerna på några få, blir länderna utsatta för kupper och regimskiften.

Kupper är en funktion av koncentrationen av makt: om den politiska makten (och i förlängningen av dess hävstångseffekt, ekonomisk / finansiell makt) har koncentrerats i händerna på några få, kommer möjligheterna att ändra regeringar (och faktiskt hela system för kontroll) att förenklas avsevärt: döda, fängsla eller sätt i exil denna handfull insiders, och pyramiden nedan kommer att bli din.

Denna sårbarhet gör att alla nationer som drivs av en liten klick till mycket frestande mål för stormakter och angränsande länder som vill bli regionala maktutövare.

Nationer med civilsamhällen för olika - per definition, samhällen med en tolerans för oliktänkande och flera kretsar av medborgerliga, politisk, religiös och ekonomisk makt - kan inte lätt luckras upp eller omvälvas av kupper, eftersom makten är alltför diversifierad för att konsolideras på ett par timmar till en liten klick eller agenter från en främmande makt. Minns att makt är kraft att bryta motstånd.

Så genom sanera bort sina sociala grupperingar av oliktänkande och olika andra cirklar av makt, skapar diktatorer och monarker - om de inte är tillräckliga naturliga ledare - en egen sårbarhet för extern inblandning som annars inte skulle funnits.

God morgon