Julen är kommen och konsumtionen den faller för banken beslår med räntornas galler, när lånen på skuld nu som vore av guld, med religionen till pris som att ingen är vis, bankens rikedom klart blivit huld.

Men, räkningens dag vi nu snart komma till, då kärv bliva mättnad från utfiskad sill, för leva i armod det vill ingen göra och illusionen av lycka går snabbt att förgöra.

Så bäst är att glömma och hjärnan bedöva, behöva tanken därtill som blott kan bedröva. För när skulder från lån, bör betalas med hån, framstå forna idéer som gjorda av fån.

Dock, utfiskad sill kan mätta så dåligt, trots den gyllene kalv som glittra aldrig så pråligt, så tro den som säger att den lycka man känner, den bo i tillit, gemenskap och ibland våra vänner.

Kalven igen, den blir om igen dömd att enfaldigt vandra, från rikedomen till ensamhet långt bort ifrån andra. På allt stelare ben utan tankar på annan, den vankar allena med sin stjärna i pannan.

Så snar att klandra och att andra fördöma, så klar att till vandra att den helt lyckas glömma, att stjärnorna de lyser och bibringar ljus, till att leda andra från skada av illusionernas rus.

God Julmorgon