Grekland, till exempel, har först och nyligen kommit överens om att acceptera EU erbjudandet om att skicka ett gränsbevaknings team, efter månader av gräl över deras ansvarsområden.

Men nu i efterdyningarna av Parisattacken och självmordsbombningar och obestämda nödsituationer "brottslighetsförebyggande" lagar satts in i Frankrike, som konventionell visdom från Bryssel under anspråk på att européernas iver att handla bort sin suveränitet (och därmed frihet) i utbyte mot (gränsens) säkerhet, är mycket större.

Vi är så rädda att vi uppenbarligen måste få nya lagar som skyddar oss - mot oss själva. För vi kan helt enkelt inte föreställa oss att den destabiliserande kraften skulle vilja oss så illa att den istället skulle ÖKA de destabiliserade migrationsrörelserna - som de kommer uttrycka som okrontrollerbara - och istället agera emot de kommande protesterna under anförandet att dessa försöker hindra den nya myndigheten med sitt "goda" syfte. Och ju mer destabilisering de lyckas åstadkomma desto större blir människors upplevda behov av skydd från den nya supermyndigheten.

Resultatet: en förlust av gränsupprätthållande suveränitet, som effektivt skulle göra tullunionen till en enda stor superstat som kontrolleras av Bryssel.