Vladimir Putin och Kreml måste respekteras för att sätta mer värde på människors liv än vad Washington och dess europeiska vasaller gör och försöken att undvika militära svar på provokationer.

Dock måste Ryssland göra något för att Natoländerna skall bli medvetna om att det finns allvarliga kostnader för sitt bolande med det Anglozionistiska Washingtons aggression mot Ryssland. Till exempel kan den ryska regeringen besluta att det är meningslöst att sälja energi till europeiska länder som befinner sig i ett de facto krigstillstånd mot Ryssland. Med vintern när inpå oss, skulle den ryska regeringen kunna meddela att Ryssland inte säljer energi till Natos medlemsländer, eftersom dessa enligt IMF inte behöver respektera ryska fordringar. Ryssland skulle förlora pengar, men det är billigare än att förlora sin suveränitet eller ett krig.

För att avsluta konflikten i Ukraina, eller att den trappas upp till en nivå över EU: s vilja att delta, skulle Ryssland kunna acceptera önskemål från utbrytarregionernas provinser om att återförenas med Ryssland. Vilket då för Kiev för att fortsätta konflikten, skulle innebära att Ukraina behöva attackera Ryssland självt.

Den ryska regeringen har förlitat sig på ett ansvarsfullt och icke-provocerande svar. Ryssland har tagit den diplomatiska strategi, att förlita sig på att de av Anglozionisterna genomkorrumperade europeiska regeringarna kommer till sina sinnens åtminstone delvisa bruk, och inser att deras nationella intressen avviker från Washingtons och därmed upphör att göra det möjligt för Washingtons hegemoniska politik.

Rysslands politik har ännu så länge delvis misslyckats. För att upprepa, Rysslands lågmälda diplomati, har som svar använts av Washington för att måla ut Ryssland som en papperstiger som ingen behöver frukta.

Vi är kvar med paradoxen att Rysslands beslutsamhet att undvika krig leder direkt till ökade försök att skapa krig från den andra sidan. Ryssland behöver inte Anglozionistsidan naturresurser medan Anglozionistsidan måste få kontroll över Ryska naturresurser för att inte expansionskravet från systemet med kontroll över naturresurser, betalningsinfrastruktur och betalningsmedel, skall haverera på grund av den ackumulerade räntekostnadstillväxten i systemet.

Om huruvida de ryska medierna, det ryska folket och hela den ryska regeringen kommer att förstå detta, är en sak, men oavsett detta så måste det vara uppenbart för den ryska militären. Allt som ryska militära ledare behöver göra är att titta på sammansättningen av de stridskrafter som skickas av Nato för att "bekämpa ISIS." Som George Abert konstaterar är de amerikanska, franska och brittiska flygplan som har använts, stridsflygplan vars syfte är Air to Air Combat, inte attack. Dessa stridsflygplan ska inte användas för att attackera ISIS på marken, utan för att hota de ryska bombplan som attackerar ISIS markmål.

Det råder ingen tvekan om att Washington försöker att driva världen mot Armageddon, och Europa är möjliggörare till detta. Washingtons köpta och betalda-förr-dockor i Tyskland, Frankrike, Sverige och Storbritannien är antingen dumma, obekymrade, eller oförmögna att fly undan från Washington grepp.

Så därför till förvåning för ingen alls: