Incidenten med Ryssland är oroande. Lyckligtvis har Vladimir Putins regering hittills bara reagerat med ekonomiska sanktioner. Men Putin har också klargjort att en upprepning av en liknande attack på ryska plan som opererar från Syrien skulle kunna leda till betydligt allvarligare konsekvenser.

Denna möjlighet är inte bara en fråga av akademiskt intresse för andra NATO-länder. Artikel 5 i Nordatlantiska fördraget förpliktar undertecknarna att betrakta en attack på en medlem som en attack på alla. Sortering och utredning av en framtida incident avseende ett fall av rysk aggression eller en turkisk provokation och överreaktionen kan vara mer än lite svåra att bedöma och innebär potentiellt ödesdigra konsekvenser.

Verkligheten är den att Turkiet är en oansvarig lös kanon. Nato är tänkt att vara en allians av fredliga demokratier, i alla fall till namnet, i verkligheten gäller naturligtvis helt andra parametrar till grund för beslut. Ändå fortsätter bevis att staplas på hög angående att Turkiet inte uppfyller antingen relevant standard, eller inte alls givetvis. I bästa fall är det land som är vad analytiker kallar för en "intolerant demokrati" - en stat som har regelbundna val men där tillförlitliga skydd för oliktänkande saknas och den politiska processen är riggad till förmån för den sittande regimen.

Detta begrepp beskriver exakt Turkiet. Regeringen under presidenten Recep Tayyip Erdogan har alltmer trakasserat och fängslat journalister och andra kritiker. Bara under veckan innan landets nationella val i november beslagtog myndigheterna tre TV-stationer som drivs av motståndare till regimen. Ägandet överfördes sedan till Erdogans allierade, som tillbringade de sista dagarna före valet med att översvämma etermedierna med "nyheter" innehållande berättelser och ledarinsändare som prisade presidenten och hans politiska parti.