Framåt mot ljuset. Det finns verkligen inget att förlora. Vårt behov av psykosocialt ledande och formateringsskapande bilagor är en illusion och de är vad de är för att hålla fast vid, så dem behöver vi bara släppa taget om. Det kommer förmodligen att vara ganska smärtsamt, men smärtan kommer att avta. Ha bara inte bråttom ut ur erfarenheten, upplev dina känslor och betrakta din upplevelse med eftertanke, det är där det verkliga lärandet om dig själv sker. Visdom kommer ur helat lidande och är därför inte farligt.

Som för mig, som för andra, jag har betalat priset för tillträde för utveckling - lidande - längs livets väg för länge sedan, och jag har inte för avsikt att stoppa nu eller någonsin av någon anledning, omhuldande eller eftertraktande av idé eller vad som helst som får mig att sitta fast i mig själv. Det är allt eller inget. Och det är frihet, som bara föder mer frihet, egenmakt och anpassning till verkligheten - alltet i vårt nu. Vi känner oss mer levande och närvarande i verkligheten ju mer medvetet medvetna som vi är.

Det är upp till var och en av oss att besluta.

Däri ligger vår främsta utmaning. Kommer vi att utgöra ett landskap av uppsåtligen programmerade alltmer psykosocialt dysfunktionella robotar som inte är villiga att släppa matrisen, den som får oss att lägga all vår kraft på vad kan det än månde vara, som vi tror att vi så nödvändigt behöver. Det som är fogat till vårt medvetande omedvetet eller envist håller håller oss sysselsatta med? Eller kommer vi att vara en befriad armé av alltmer fria krigare redo att kämpa i denna sista kamp för människans medvetna medvetande?

Efterhand som världen blir allt mörkare närmar sig människor varandra naturligt. Oavsett hur mycket de till fullo förstår vad som händer i världen, så tenderar människor att dra ihop sig i mindre och tätare sammanhållna grupper med dem de älskar och litar på. DET kan bli en prövning i och med insikten om svårigheten i att bli profet på sin egen gata, i ett klimat av emotionell kognitiv programmering som skall brytas sönder av varje individ själv, och detta om något speglar väl vidden på steget från att vara materialistiskt kollektivistiskt orienterad till att bli intellektuellt emotionell orienterad - att våga ifrågasätta rimligheten ur ett större perspektiv gällande de egna känslornas betingande grunder.

Det är ett stort och det är svårt steg, men vi måste likafullt gå framåt, eller gå under i oss själva och vårt eget mörker.

Detta är en ritning för styrka och stöd, som vi alla behöver, och nu alltså mer än någonsin.

För nyss mer medvetet medvetna kan detta vara svårare att uppfylla. De flesta av oss är utspridda runt omkring och vi ansluts via internet där vi kan hitta andra med samma förståelse och perspektiv. Det är vår sanna familj av mer medvetet medvetna och att fullt ut dra tillsammans får givetvis inte vara så lätt. Internet är verktyget och mötet i verkligheten är verifikat för metoden.

Gemenskaperna som springer ur detta bildar sig själva nu över hela världen. Vi finner varandra och många av oss har utvecklat underbara relationer med andra och med vilka vi är i större resonans - vi märker det på kommunikationen direkt. Nu är det dags att ytterligare odla dessa relationer och kanske fatta några svåra beslut gällande att förbereda sig för vad som väntar.

Detta utesluter inte fortsatt aktivism av något slag, i själva verket vi behöver det nu mer än någonsin, men de allra flesta kan känna att hastigheten på skiftet har ökat och uppriktigt flyttar oss närmare nya och mycket utmanande omvälvningar.

Vi är sammanlänkade, vilket är anledningen till att matrisens falskhet förefaller så svår att bryta upp och ersätta med ärlig och innerlig gemenskap med varandra på alla tänkbara sätt, ja matrisen ställer oss naturligtvis även oss emot varandra om möjlighet gives, när egentligen vår närhet och delade erfarenheter är vår styrka. Fattas bara annat.

Men vi kan bara komma samman när vi lösgjort oss tillräckligt mycket från det gamla, inklusive då främst våra gamla självuppfattningar. Vi måste först börja bli fria från våra tidigare tänkesätt, vi måste själva börja att gå framåt i vår egen utveckling som människa, våra vanor, emotionella bagage och allt som är i vägen eller håller oss tillbaka, vare sig vi inser det helt eller inte, allt måste kunna ifrågasättas eftersom ingen kan bli fullkomlig - gud/alltet - så givetvis måste vi alltid ifrågasätta oss själva. Därifrån kommer vi att se tingens ordning klarare, mycket klarare med tiden och det kommer att göra våra motiv och drivkrafter mer rena, och vi kommer att bli mycket mer effektiva i allt vi säger och allt som vi gör och vi behöver inte ens anstränga oss för detta.

Priset är givetvis allt, lidandet, eftersom man inte kan vinna mer än man satsar, men belöningen och resultaten är obegripligt. De kan kanske vara ganska svårt att se när du passerar genom "dödens mörka dal" av det gamla, men det kommer att visa sig. Du får tips - det ljusnar - längs vägen. Och hellre gäller därför också att vi släpper taget i fullt förtroende för att verkligheten finns där med oss och att erfarenhet inte är en fråga om "dålig" eller en fråga om "fel" på en viss nivå, för desto lättare blir det. Vi lär oss bara genom misstagen, även i tanken.

Men det kan vara ganska smärtsamt.

Det är fantastiskt hur de stora frågorna i livet skjuts upp till slutet av dagen. Visst alla undrar om de "stora sakerna" till och från, men deras liv är alltför upptagna med andra frågor som de har fått höra är mer angelägna och viktiga - när de är ingenting sådant alls.

Detta är en direkt fråga om tillämpning av den pågående uppvaknandet till ett växande medvetet medvetande och hur man sätter vår bästa fot framåt i tider som dessa. Hur bra kan vi utveckla oss själva för att åstadkomma förändring? Vilken är det mest produktiva och effektiva tillvägagångssättet i våra personliga liv?

Med allt på spel i detta avgörande ögonblick i historien blir dessa frågor djupt viktiga - avgörande. Och svaren kan bara överraska var och en av oss själva.