Faktum är att om man söker efter ett exempel på total desorientering, på gränsen till vansinne, så är det oförmågan hos USA och de europeiska stormakterna att välja rätt mellan Assad-Iran-Ryssland axeln och IS-Saudi-sunni läger. Lägg till det turk kurdiska problemet, rysk-turkisk fientlighet och konflikten mellan Israel och Palestina, och bilden är fortfarande långt ifrån fullständig. Men så illa är det nu och människor i allmänhet har snart ingen aning om någonting alls längre. Men det syns en allt starkare strimma ljus i mörkret.

Läser du inte tidningen så är du oinformerad och läser du tidningen så blir du felinformerad.

Höjden på absurditeterna nåddes i Bryssel, då en ensam terrorist på flykt förlamade en hel huvudstad i flera dagar utan ett enda skott avfyrades. Det var den slutliga framgången för terrorism i dess mest bokstavliga bemärkelse: användning av rädsla som ett vapen.

Men reaktionen i Paris var inte mycket bättre. Antalet offer för illdådet var stort, men liknar antalet dödade på vägarna i Frankrike på ett par veckor. Det var verkligen mycket mindre än antalet offer under en timme av andra världskriget. Men rationellt tänkande räknas inte. Terrorism arbetar på uppfattningen av offren, det är ren opinionsbildning och fungerar inte utan medier, som skapar känslorna.

Det verkar otroligt att tio mediokra personer, med ett fåtal primitiva vapen, kan orsaka världsomfattande panik. Men det är ett faktum. Stärkta av massmedia, som trivs och frodas på sådana händelser, eftersom det är mediernas uppenbara syfte, görs lokala terroristhandlingar numera till världsomfattande hot. De moderna medierna, till sin natur, är terroristernas bästa vän. Terror kunde inte frodas utan dem. Gissa vem som tjänar på vad i detta och vems ägardirektiv som gäller och varför.

Det näst bästa vännen till terrorism är därför givetvis politiker. Det är nästan omöjligt för en politiker att motstå frestelsen att rida på en våg av panik. Panik skapar "nationell enighet", drömmen för varje härskare. Panik skapar längtan efter en "stark ledare". Det här är en grundläggande mänsklig instinkt och om man inte är en naturlig ledare men redan finns på plats organisatoriskt strukturellt, då blir frestelsen naturligtvis stor att använda detta som ett medel mot den egna befolkningen, för sin egen skull.

Det finns därför inget sådant som heter "internationell terrorism".

Att förklara krig mot "internationell terrorism" är rent jävla nonsens. Politiker som gör så är alltså antingen dårar eller cyniker, och förmodligen både och.

Terrorism är ett vapen. Ett verktyg, en metod att skapa en effekt, som en kanon. Vi skulle skratta åt någon som förklarar krig mot "internationellt artilleri". En kanon tillhör en armé, och tjänar syftet med armén.

Terrorismen är en driftsmetod. Det används ofta av förtryckta folk, däribland franska motståndsrörelsen mot nazisterna i andra världskriget. Vi skulle skratta åt någon som förklarade krig mot "internationellt motstånd". Det vi nu ser är alltså någonting helt annat och det som i dagligt tal kallas för "terrorism" är i princip alltid regisserat, planerat och organiserat av den egna statsledningen - med direkt eller indirekt hjälp av den egna underrättelsetjänsten och - eller - det internationella underrättelsetjänstkollektivet.

Carl von Clausewitz, den preussiska militära tänkaren, sade det berömda att "krig är [den misslyckade] politikens fortsättning med andra medel". Om han hade levt med oss i dag, kunde han ha sagt: "Terrorism är en fortsättning på [den misslyckade] politiken med andra medel."

Terrorism betyder ordagrant att skrämma offren till att kapitulera för viljan hos terroristen.

Terrorism är ett vapen, en metod. Generellt sett ett vapen för den svage. För dem som inte har några atombomber, som de som släpptes över Hiroshima och Nagasaki, som terroriserade japanerna till kapitulation. Eller flygplanen som förstörde Dresden i (förgäves) försök att skrämma tyskarna till att ge upp.

Eftersom de flesta av grupperna och länder som använder terrorism har olika syften, som oftast dessutom motsäger varandra, finns det inget "internationellt" ifråga om detta. Varje kampanj av terrorism har en egen karaktär. För att inte nämna det faktum att ingen anser sig (själv) som en terrorist, utan snarare som en förkämpe för Gud, frihet eller något annat. Så bara det faktum att det nu finns en globalt hotande terrorism, är faktiskt ingenting annat än rena dumheter. Så nej, den Islamiska staten kommer inte att nå större framgångar i Sibirien än vad Adolf Hitler eller Karl XII gjorde, om invasionen av Ryssland verkligen skulle kunna göras trovärdig i människor sinnen, vilket vi naturligtvis inte skall underskatta risken för i dagen intellektuellt mycket återhållsamma klimat.

Binyamin Netanyahu, en mycket diminutiv tänkare men en lysande säljare, har kommit på den briljanta idén att uppfinna en direkt koppling mellan "jihadist - terrorism" i Europa och den palestinska "terrorismen" i Israel och de ockuperade områdena. Vem som regisserar det hela blir ju då rätt givet, faktiskt.

Det är ett veritabelt genidrag: om de är ett och samma gäng av, kniv-svingande palestinska tonåringar som de belgiska anhängarna av ISIS, då finns det ju inget israeliskt-palestinskt problemet, ingen ockupation, inga bosättningar. Bara muslimsk fanatism. (Ignorerar, förresten också, de många kristna araberna i de sekulära palestinska "terrorist" organisationerna.)

Detta är ett så uppenbart faktum att även en person med starkt begränsad IQ och ingen EQ, som våra nuvarande ministrar, kunde fatta det. Men om de gjorde det öppet skulle de behöva möta mycket obehagliga val när det gäller konflikten mellan Israel och Palestina. Alltså är de med på att spela boll och i bästa - men alltså snarare värsta - fall försöka upprätthålla skenet av att göra det jobb som det påstår sig vilja göra. Alla politiker spelar alltså för den bankmakt som bestämmer över de pengar som styr politiken inom ramen för den internationella kontrollen av naturresursflöden betalningsinfrastruktur och betalningsmedel, antingen de nu begriper detta själva, eller inte.

Genom att inte "förstå" sjukdomen, är deras botemedel givetvis värre än själva sjukdomen - de ökade repressiva åtgärderna för att skydda den egna befolkningen mot ett fiktivt skapat hot. Bombing orsakar förstörelse, förstörelse skapar nya fiender som törstar efter hämnd. Det är ett direkt samarbete med terroristerna och en självförstärkande loop med nyttiga idioter.

Det har sagts att krig är alltför viktigt för att lämna till generaler och att ekonomi är alltför viktigt för att lämnas till politiker Den nuvarande situationen är tyvärr ännu så länge alltför komplicerad att lämnas för bedömning till människor i allmänhet eftersom demokrati måste förtjänas då den bygger på en upplyst och medveten befolkning.