Sverige bara måste vara den mest fördummade Anglozionistbordellen på jordklotet, eller soptunnan som Bibi så vänligt uttrycker saken och vi antar att då även att han menar så i intellektuella termer och inte bara ifråga om migrationsfrågor.
Ryssland ligger där det ligger och vill inte vara ett imperium, eller en stormakt, eller en världspolis eller en hegemoni. Allt Ryssland vill är uppenbarligen att vara ett * normalt * land men, och detta är viktigt men, ett * verkligen suveränt * land. Alltså man vill kunna sköta sig själv. För att uppnå detta har Ryssland uppenbarligen några grundläggande grundläggande regler hon verkligen tror på, till skillnad från Sverige skall det för sakens skull tilläggas:
Vänd dina fiender till neutrala, dina neutrala kontakter till partners, dina partners till vänner och dina vänner till allierade. USA – AngloZionisterna – kan bara konceptualisera två kategorier: vasaller och fiender.
Säkerhet är alltid och nödvändigtvis kollektiv. Om din granne inte känner sig säker, då är du inte heller säker. Anglozionisthegemonin känner sig endast säker då den kan hota alla, som ett resultat av vilket, känner alla sig hotade.
Internationell rätt är verkligen betydande frågor för Ryssland. Varför? Eftersom de vill ha en multipolär värld och att detta därför i sin tur, skapar mandat för att ”spelreglerna” (folkrätten) godtas. Anglozionisterna vill en unipolär värld som därför har inget behov alls av internationell rätt.
Det finns åtminstone tre grundläggande alternativ för att ta itu med den här situationen ur det Anglozionistiska perspektivet:
1// Genom reformer, där systemets inre struktur utvecklas på ett sådant sätt att den bättre motsvarar de tillgängliga resurserna och deras fördelning i förhållande till verkligheten och det alltmer utvecklade allmänna medvetna medvetandet.
2// Genom systemets kollaps, i vilket samma resultat uppnås som genom revolution.
3// Genom konservering, där parametrar som hotar systemet elimineras med våld, och relationerna inom systemet omsorgsfullt blir bevarade på en orättvis relations basis (oavsett om det gäller mellan klasser, sociala skikt, kaster, eller nationer).
Motsättningen mellan begreppet att fly krisen genom konservering, som har antagits av den Anglozionistiska eliten, och alternativa koncept - som har föreslagits av Ryssland som backas upp av Kina, sedan av BRICS nationerna och nu till en stor del av världen - låg i det faktum att politikerna i Washington arbetade utifrån antagandet att de till fullo för alltid kan kontrollera den globaliserade världen och styra dess utveckling i den riktning de önskar.
I ett klimat av fallande världsmarknadsefterfråga - på grund av deflationsbaserad realekonomisk stagnation med samtidig finansiell tillgångsprisinflation - var Anglozionisthegemonins krav på ständig expansion ändå ovillkorligt mekaniskt funktionsmässigt betingad.
Därför inför krympande resurser för att upprätthålla de mekanismer som vidmakthåller sin globala hegemoni, försökte Anglozionisterna att lösa problemet genom att kraftfullt undertrycka potentiella motståndare i syfte att omfördela globala resurser till deras egen fördel.
Om det hade lyckats, så skulle USA ha kunnat återupprepa händelserna från slutet av 1980 -. 1990-talets början, då Sovjetunionen och det globala socialistiska systemet hamnade under dess kontroll av naturresursflöden vilket tillät västvärlden att undkomma sin kris en ytterligare tid.
I detta nya skede av global stagflation, har det blivit en fråga om inte längre bara att omfördela resurser till förmån för västvärlden som en kollektiv bankfinansiell Anglozionistiskt helhet, nej utan nu alltmer till förmån för USA på grund av att petrodollarhegemonin är ifrågasatt i kombination med en helt uppenbar amerikansk skuldbaserad ackumulerad räntekostnadstillväxt utan historiskt motstycke. Allt fler kan se att det nu ovillkorligen rullar dit som det lutar.
Följaktligen har nu den rysk-kinesiska hänvändelsen nått en punkt där man succesivt slutar erbjuda Anglozionisterna en kompromiss, ett alternativ som stöder den gradvisa, evolutions-erosionen av Anglozionisthegemonin, plus den inkrementella reformen av de internationella finansiella, ekonomiska, militära och politiska förbindelserna på grundval av det befintliga systemet till att gå mot internationell rätt på lika villkor.
Fram till 2015, hade den Anglozionistiska eliten (eller åtminstone de som avgör USA: s politik) fått försäkringar om att de verkligen hade tillräcklig finansiell, ekonomisk, militär och politisk styrka för att lamslå resten av världen och samtidigt bevara Anglozionisthegemonin genom att beröva alla, inklusive (i slutskedet) även det amerikanska folket all verklig politisk suveränitet eller ekonomiska rättigheter, men verkligheten kommer alltid ikapp eftersom den bara existerar nu.
Det är förstås omöjligt att förutsäga resultatet av kampen som pågår inom Anglozionisthegemonin - för många högstatus politiker och inflytelserika familjer har verkligen bundit för mycket av sin framtid till en agenda som för evigt - hur dumt som det än låter - bevarar Anglozionistisk dominans för att det ska kunna avstås smärtfritt. I själva verket, biljondollarpositioner och hela politiska dynastier står nu på spel.
Rubiconpunkten kommer att passeras en gång för alla någon gång under 2016, och den Anglozionistiska eliten kommer då inte längre att kunna välja mellan bestämmelserna i kompromisser och kollaps. Det enda som de sedan kommer att kunna göra är att slå igen dörren hårt , medan de försöker dra ner resten av världen med sig ner efter dem i avgrunden. Sverige? Gissa vad Anders Borg och Carl Bildt och Göran Persson har krattat manégen för..
