Parasitära krafter bygger parasitära institutioner och uppmuntrar i detsamma andra samtidigt som deras dominans växer. Antingen det gäller korporativism, kapitalism, kommunism och socialism eller basal konkurrens om resurser och dagliga behov, så är detta system riggat från kärnan till ytan. Det är därför också riggat i oss själva som människor och individer fast vi rent logiskt och rationellt så enkelt kan inse att detta egentligen bara leder till vår egen psykosociala ofärd.

Gå därför med på att hjälpa till med att underminera denna hund äter hund mentalitet som finns under en täckmantel av överlevnad eller "rättmätig konkurrens" som endast skapar problemet.

För att bli fri och hjälpa till att bygga en bättre värld som vi faktiskt vet existerar, kräver det medvetet medveten fri koppling till denna systemsjukdom. Det börjar i både små och stora steg.

Men det underliggande drivmedlet till förändring för individen är att identifiera problemet för vad det är - en vanföreställning. En parasitsjukdom grundad i vårt eget självförakt, som utfärdades av de som står i en evig kö av materialism för att vinna sig själva - som de är garanterade att förlora - att dö utom sig i enfald. För att förverkliga deras tänkesätt som är ett patologiskt, ödesdigert destruktivt sätt som syftar till att utöva sin emotionellt förvridna idé om oligarki samt personlig kontroll på bekostnad av någon annan.

Alla har hört om den besynnerliga statistiken om hur så få människor har så mycket tillgångar i den här världen. Ändå är detta i stort sett accepterat som en slags tyst underkastelse, hur otroligt det än kan verka. Problemet är mänsklighetens - vårt eget individuella tysta - samtycke till ett psykologiskt riggat system - genom kognitiv formatering.

Medan denna materiella rikedom hos vissa av dessa Blodslinje bankfamiljer skenar och megarika företagsligister kan föda den fattiga delen av jordens befolkning många gånger om, så sitter de ändå bara på sitt byte och blir bara mer och mer förtryckande, samtidigt som människor tyst samtycker till detta.

Detta leder oss till en efterhand alltmer patologiskt betingad psykopati av girighet, bland många andra frågor. Girighet är omättlig. Det är en utomliggande accelererande anemisk dynamik. Den suger bara värre och är aldrig nöjd. Människor blir bara tommare inuti emotionellt så det jagar vidare alltmer besinningslöst i det materiella livspusslet, bort ifrån sig själva. Yttre materiell rikedom tar sig då snart en ledande psykologisk roll för makt och kontroll, deras slutliga afrodisiakum. Detta är vad det hela leder till. Och denna instinktsbaserade, antiintellektuella lust är aldrig nöjd, alltid vill ha den ha mer. Till varje pris för värdarna till dessa parasiter.

Problemet är att psykopati, särskilt i maktpositioner, som kan institutionalisera tillståndet, därför inte bara frodas utan så lätt accepteras. Det är där problemet får exponentiella föreningar.

Detta är den hjärtskärande aspekten av allt detta, hur mänskligheten har köpt in sitt eget program som operativsystem och replikerar på dessa onaturliga begär på alla nivåer i samhället, vilket naturligtvis det nuvarande systemet är utformat för att göra. Och medan massorna missbrukar varandra i samma fast mindre omfattande syfte, är inte många medvetna nog att inse att deras förtryckande trendsättare matar ut regier för hela mänskligheten på mycket av samma tema de har infört för hundratals år sedan.

Om folk blev medvetet medvetna om detta som ett faktum skulle vi få en revolution över natten av tillbakadragande som skulle orsaka en massiv återställning av hur samhället borde och skulle kunna fungera.