När nu Lindsay Graham och Jompa Kerry kastar in diskbänken: USA är beredda att acceptera Assadregimen i Syrien, konstaterar vi att för första gången, har Washington och Riyadh "storsint låtit" Teheran få en plats vid bordet i förhandlingarna om en politisk "lösning" på krisen i Syrien.

Detta är naturligtvis vettigt med tanke på att det faktiskt är Iran och dess proxyarméer som utgör den stora majoriteten av stridernas förband på marken för att stödja Assad (de utgör också gör den stora majoriteten av de stridande i Irak men det hur som helst, är en annan historia).

Naturligtvis skapar detta en utomordentligt besvärlig situation. Det är USA, Qatar, Saudiarabien och Turkiet som försöker förhandla med Ryssland och Iran i samma rum och när dörrarna är stängda och media är inte inom hörhåll, kan du satsa mer än diskbänken på att "diplomatin" nu istället åker ut genom fönstret.

När allt kommer omkring, Ryssland och Iran är väl medvetna om att västvärlden och dess regionala allierade har kanaliserat vapen och pengar till ISIS, al-Nusra, och bara Gud vet vem under flera år i sina försök att inte bara störta Bashar al-Assad, utan även för att underminera det shiitiska inflytandet på den arabiska halvön. Det är inte precis den typ av sak som diplomater nu enkelt kan förbise även om de vill, och på den andra sidan av ekvationen, ser Moskva och Teheran ganska tydligt ut att omringa Saudiarabien och vidare sparka ut USA från regionen i vad som här utgör en geopolitisk Mellan - Östernomvälvning.

Så för att göra saker värre för Lindsay Graham, John MacCain och såklart Kerry själv då (eller åtminstone mer surrealistiska) gör Irans kärnkraftsöverenskommelse kort sagt, det hela till någonting som gör att Washington ser helt löjligt ut när Teheran nu i huvudsak har invaderat ett land som gränsar till Israel, är på väg att stärka inte bara funktionerna i Hizbollah, utan även deras internationella rykte samt vidare att (gruppen är nu uppenbarligen en "befriare "av länder) samtidigt som Netanyahu inte bara är nästan maktlös, att göra något överhuvudtaget åt saken, eftersom Vladimir Putin effektivt har etablerat en flygförbudszon över Syrien.

Kort sagt: det skulle vara kul att vara en fluga på väggen i Wien nu eftersom det tog bara ett möte för Iran att förlora tålamodet med saudierna.

Som vi påtalade i diskussioner igår:

"Ja, nu stramas det åt och nästa spelplats blir därför med all sannolikhet Saudiarabien om än inte Israel direkt, men så pressade är knappast Teheran, så det får nog i så fall ses som närmast ett uttryck för total överlägsenhet."

För Iran sade på måndagen att det skulle dra sig ur Syrien fredssamtal - vilket inte precis är detsamma som att dra sig ur Syrien - om det inte fann dem konstruktiva, med hänvisning till en inte bara viss "negativ roll" hos dess viktigaste regionala motståndare - Saudiarabien, enligt statliga iranska medier.

Och medan Iran anklagar saudierna för att "spela en negativ roll", har Saudierna naturligtvis anklagat Iran för att "ockupera" Syrien.

Men som vi har noterat vid ett flertal - snart oräkneliga - tillfällen, var Iran inbjudet till Syrien av regeringen. ISIS och al-Nusra var det absolut inte, så det finns inte bara en viss gradskillnad som "ockupations" kraft , vilket alltså är i själva verket saudierna och deras proxy arméer. I alla händelser inte Iran.

Det är svårt att argumentera mot detta, och om det är den typ av retorik som börjar bli läckt till pressen, kan du bara föreställa sig vad som sägs bakom stängda dörrar.

Naturligtvis skulle vi kunna konstatera en gång till att detta är bara ytterligare en bekräftelse på att USA är på fel sida av plimsollmärket i historien här. Ingen säger att Ayatollah eller Bashar al-Assad är de mest humanistiskt välvilliga ledarna i historien om statskonst, men Washington stödjer regimer som direkt hjälper precis samma sunniextremister som de västerländska medierna håller upp för världen som ett gissel för mänskligheten. Som kongressledamoten Tulsi Gabbard sade i det snart sagt legendariska Youtubeklippet - det gränsar till det vansinniga.

Ja, detta är alltså verkligen en "strategisk dialog", som man föreställer sig kommer att vara särskilt underhållande, när Washington försöker förklara varför Iran har förvisats till status av pariastat och förvisas till en av "ondskans axelmakter", medan saudierna (som har avrättat 142 personer i år) är på något sätt "good guys", trots att de stödjer mycket exakt samma extremister alla påstår sig bekämpa. Den som ser Klippet med Lindsay Graham kan inte bomma poängen.

Så avslutningsvis då på tal om snö och hagel - vädret - i Saudiarabien, sade den Ryska statsägda vapenexportören Rosoboronexport på måndagen att den håller på att utarbeta ett kontrakt för att förse Iran med S-300 missilsystem, rapporterade nyhetsbyrån Interfax.