Man kan väl säga att när till och med - och då med viss reservation för att det ju faktiskt är våra egna medier som till stora delar har givit oss den bilden vilket vi kommer till i nedan - Ban Ki Moon underförstått skyller allt detta - massor av blod och elände - på USA: s president Obama, och på "många västländer" som likt Sverige med Maggot i spetsen är allierade med honom och har anslutit sig till honom i kraven på ett regimskifte i Syrien, ja då är den allmänna svenska moralfilosofiska höjden av en sådan natur att framtiden ser mycket ljus ut ur det enda möjliga utvecklingsperspektivet.

Inställningen hos Rysslands president Vladimir Putin har varit, och är den exakta motsatsen till Obamas. Nämligen den att endast ett val av det syriska folket kan bestämma vem Syriens president bör vara och FN: s generalsekreterare är här överens med Putin, och förkastar Obamas begäran, att ärendet istället avgörs av icke-syrier och med icke-demokratiska medel (som är i princip som George W. Bush gjorde i Irak, och som Barack Obama gjorde i Libyen).

Maggotar i väst faller som både synes och bekant för västvärldens aristokratilinje, den moralfilosofiska Maginotlinjen - den imaginära, bakom vilken Putin och inte Obama är helt fel på bollen i detta och faktiskt är själva orsaken till att det dras ut på tiden för det syriska kriget. Sådana dårar drabbade av moralfilosofisk offside besvärar sig uppenbarligen inte ens om att fråga sig om det möjligen i denna tvist är Obama, eller är det Putin, som rent faktiskt stöder den mest grundläggande demokratiska principen om självstyre av folket och därför måste undvika propagandismen. Men den genomsnittliga individen - Sven af Banan - är så lätt att manipulera till att halka på tanke - banan: så manipulerad att han tror att svart är vitt, och vitt är svart; så bra är dåligt, skuld är rikedom och dåligt är bra. Helt totalt manipulerbar är hen faktiskt nu. En sexuellt frustrerad hermafrodit, kliniskt rensad från eget moralfilosofiskt kapital.

Även om Sverige nu lider av rekordidioti, så grasserar uppenbarligen samma sjuka av bristande moralfilosofisk höjd över hela västvärlden. Sultanen av Ankaras förehavanden är visserligen i ropet just nu, men det finns vissa poänger med att betrakta Ban Ki Moons uttalande ovan ur även ett annat perspektiv för att kunna belysa varför Sverige bara svenska krusbär har.

Denna intervju - den med Ban Ki Moon - begravdes givetvis helt av svenska tidningar, men även av spanska tidningar men på ett mycket belysande sätt, eftersom även den spanska regeringen är allierad med USA. Till exempel i detta eftersom det ju alltid är lättare för en Svensk att peka finger på andra och missa åt vilket håll som då flest fingrar pekar. Hur som helst, den mest framträdande spanska tidningen publicerar citat från den här intervjun och det är i El Pais, och deras rubrik för berättelsen är "Katalonien är inte bland de territorier med rätt till självbestämmande." Givetvis är rubriken är falsk och leder tanken fel. Vad Ban Ki Moon faktiskt sa i stället på frågan om den katalanska självständighetsrörelsen, var:

"Den katalanska frågan är en mycket känslig fråga och även som FN: s generalsekreterare, är jag inte i stånd att kommentera den eftersom det är en rent intern fråga. "

Materian av "Lögner och snedvridningar i västs nyhetsmedia är nu så homogent rutinmässig och uppenbar att nästan varje intelligent läsare lätt kan känna igen att han bara läser lögner och propaganda. Men problemet är ju det där med att dum är den som gör dumt och det är där som den propagandagrundade formateringen kommer in i bilden.

Men denna tidning begravde faktiskt delen om Assad och Obama (scoopet i hela historien) nära slutet, men inte ända i slutet av sin rapport, eftersom en av de vanliga saker som "nyhetsmedia" gör om de vill de - emfasera - minska eftertrycket angående en viss punkt, är att ta upp saken i slutet men inte sist i slutet. Om du vill placera något i slutet, så vill du betona, i stället för de-betona den givna punkten: det är inte ett professionellt sätt att ägna sig åt att begrava nyheter på så vis, men det är så det går till. Var i en text ligger vilket känsloskapande signalvärde.

Kunskap om hur man begraver nyheter är viktigt för de ansvariga för alla "nyhets" medium, eftersom en sådan kunskap är nödvändig för att göra så att mediet uppnår målen för mediets ägare, dess propagandistiska funktion, vilket är den främsta anledningen till att rika människor köper större "nyhets" media, och varför stora företag väljer att annonsera i (och därmed subventionera) dessa medier (vilket ökar vad som ger "nyhets" media-ägarens inkomst). En slags propagandistisk opinionsbildningssymbios alltså. Att stjäla problemformuleringsinitiativet för att kunna förstärka eller försvaga signalvärden.

När det gäller varför chefer (inklusive redaktörer) på El Pais ville att deras "reporter" skulle förvränga Ban Ki Moon till motståndare till katalansk självständighet, så är anledningen den att ägarna av El Pais motsätter sig katalansk självständighet. Det är inte bara i ledare. Med mycket få undantag, är tidningens ledare och dess "nyhetsrapportering lutande på samma sätt. Men ibland, av särskilda skäl, lutar det redaktionella läget istället därför också åt motsatt håll från "nyhets" rapportering. "

PR, eller propaganda, är en vetenskap, inte någonting för amatörer. Och en stor funktion i förvaltningen av detta är att tillämpa vetenskap för att maximera värdet för medlets ägare. Vinnare skriver historien men ägaren till pennan bestämmer alltid vad som skall skrivas. Det är som alla företag, men pressen är också en del av verksamheten i regeringen:

forma allmänhetens åsikter för att tillgodose behoven för aristokratin som äger majoriteten av landets rikedomar. Idén om "den fria pressen" själv är i sig själv propaganda. I verkligheten är pressen långt ifrån fri, så långt som det går att komma faktiskt.

Hur som helst så tog Ban Ki-Moon en sällsynt modig steg här: vad han sade var korrekt, men det är nästan onämnbart i västvärlden. Till exempel: Hur allmänt är denna nyhet-rapport publicerad? Den överlämnades till praktiskt taget alla nationella nyhetsmedier i USA och flera andra västländer. Du kan googla rubriken "Ban Ki Moon fördömer den amerikanska inställningen gällande Syrien och stöder Putins, ta reda på hur många (och vilka) som faktiskt publicerade den.