"Det är så att räntekostnaderna är en icke-produktiv kostnad för den organiska ekonomin som leder till att pengarna försvinner ut ur samhället till de penningskapande bankerna (SEB, Swedbank, Handelsbanken och Nordea).

Dessa banker kräver att tillräckligt mycket nya pengar skapas genom skuldsättning så att inte alla pengar finns hos bankerna när bankerna fortfarande kräver mer pengar för att betala räntekostnaden av tidigare skulder. Så ligger det till för Grekland. Där blir det tämligen uppenbart att det blir svårt - om inte omöjligt - att betala räntekostnader plus skulder utan att få slut på pengar kvar i cirkulation i samhället.

Ganska snabbt börjar hungriga, fattiga och drabbade människor i en större skala att vända blickarna mot de banker som satt pengar skapade ur tomma luften i cirkulation, med kravet att samhällets invånare gemensamt skall betala tillbaka mycket mer pengar än vad bankerna har skapat från början. De förstår så småningom att även 10 miljoner människor med en krona var på fickan inte kan betala tillbaka 2 500 miljoner kronor.

Bankerna måste därför sänka räntorna så att hastigheten i vilken pengarna försvinner ut ur samhället inte är högre än hastigheten i vilken nya pengar (genom skuldsättningen av fler människor) driftsätts i samhället.

Det handlar alltså om att sätta in- och ut-flödet av pengar i någorlunda balans med varandra så att människor i större omfattning inte förstår att extrem fattigdom sida vid sida om extrem rikedom tillhör det valutafinansiella systemets design och därför gör uppror mot den privata elit som skor sig på bekostnad av alla andra.

Därför är det så viktigt för dessa storbankers lakejer att söndra och härska - ställa folk mot folk - med hjälp av flyktingar och brinnande asylboenden, så att folk polariseras och ställs stridande på två sidor om frågor som blott handlar om att skifta fokus från grundorsaken till krig, flykt och fattigdom. /M.A"