Behöver vi säga mer? Ja, det behöver vi tydligen, så:

Mycket kan man säga om Anglozionisterna, men att de är altruistiska är inte någonting som kan sägas om dem av någon människa med ett uns av intellektuell hederlighet i behåll. Du bara måste lämna den gratifikationen till Washington. När det gäller utrikespolitiska misstag, är USA verkligen inte rädda för att dubbla och tredubbla sig i sina ansträngningar för att upprätthålla förtroendet för lögnerna.

Som en läckt diplomatisk signal redan från 2006 visar slutgiltigt, har USA aktivt sökt att underblåsa det sekteristiska våldet i Syrien under åtminstone de senaste tio åren och en del av det arbetet har involverat samordning med Saudiarabien, Qatar och Turkiet för att stödja sunniextremister. Givetvis med ett alltmer benäget bistånd av de banknarkomaniska staterna inom Sixeyes - Enter Sverige.

Det stödet ledde direkt till vad som anses vara den mest absurda utrikespolitiska resultatet i historien om modern statskonst och vi tröttnar aldrig på att upprepa detta: Washington, Ankara, Riyadh och Doha utbildade och utrustade en grupp soldater, berättade för dem att gå och destabilisera Assadregimen, och någonstans på vägen, blev det så enligt Washingtons egna uppgifter, att numera är alltså denna grupp av soldater oseriösa eftersom de förvandlades till ett galet gäng svartaflaggviftande, svärd-svingande, vita Nikeskodda, ökenbanditer med böjelser för helvetet inkarnerat som inrättande av ett medeltida kalifat. Eller någonting liknande i förklaringsväg ur ett trovärdighetsperspektiv.

Och om de ursprungliga ansträngningarna för att beväpna och utbilda syriska "frihetskämpar" slutade i tårar av sorg, så har senare ansträngningar slutat i tårar av hånskratt.

Det är alltså denna typ av verksamheter som Anglozionistiska politiker ägnar sig åt och fortfarande alltså inte helt har givit upp hoppet om skall skapa ett globalt kärnvapenkrig.