Så även om Kina nu är dödligt finansiellt beroende av uppföra ekonomiska vita elefanter vilka uppgår till offe(a)ntliga pyramider i form av outnyttjade flygplatser, tågstationer, motorvägar och broar, med tanke på knappast av verkligheten godkända behov.Så beror detta på att det i så fall antas, att på ett eller annat sätt så kommer Kina att göra övergången till en tjänst och konsumtionsbaserad ekonomi precis som i det gamla goda gasar-till-det-rasar - U S A. Alltså att offentligt konsumera sig till ekonomisk framgång. Men det måste alltså Peking rimligtvis ha förstått inte utgör någon framkomlig realekonomisk väg. Man avvaktar en given tidpunkt i utvecklingen då man kommer att fota om valutan och reformera banksystemet. Om man lyckas eller inte, det återstår att se.

Så från orterna nere i Australiens järnmalmsgruvor till toppen på Dubais meningslösa 100 våningar höga kontorsskrapor, hela varpen och ruggen som bildar mattan i den globala ekonomin har missuppfattats och är uppsvälld av räntebelastade skuldpengar efter de senaste två decenniernas finansiella prisinflation, som leds av de privatkontrollerade kreditmaskinerna. Överallt har därför ekonomier hemfallit till över-byggnad, överkonsumtion, över finansialisering och ändlös farlig, instabil spekulation. Allt för att hålla hjulen igång - sparka den allt större burken ytterligare en bit längre mer längs gatan.

Kort sagt, det värsta av keynesiansk ekonomi har medfört många missförhållanden till den moderna världen, men upphävande av Says lag var inte bland dem. Konsumtionen är en följd av produktion och inkomster, inte dess orsak.