Så för att ytterligare belysa graden av den alltmer bizarra situationen i Mellanöstern och ett Europa som alltmer desperat behöver sin aggregerade efterfrågetillväxt genom skuldbaserad offentlig konsumtion, vilket alltså egentligen är vad som ligger som den nu istället så färgglatt uttryckta politiska grunden för situationen i Europa, eller mycket kort sagt alltså vad som nu kommer gällande Irak, så skulle detta helt enkelt vara en uppföljare till den rysk-iranska militära operation i Syrien och logistiken är redan på plats eftersom Irans miliser har bekämpat sunniextremister i Irak i flera år tillsammans med de irakiska Anglozionisitiska stamgästerna.

Det nybildade utbytet av underrättelseceller som inrättas i Bagdad och gemensamt bemannas av Ryssland, Syrien, Iran och Irak är en föregångare till vad som kan ses som irakiska officiella förhoppningar som kommer att vara en "fullskalig militär allians."

Självfallet, gällande Anglozionisterna - USA så förstår alla att ovanstående och droppen tydligen kom i och med irakiska PM Haider al-Abadi som sa att han skulle välkomna ryska flyganfall.

Denna vecka dök därför US Marines general Joseph Dunford, ordförande i Joint Chiefs of Staff, upp i Irak för att utvärdera situationen och i vad som bara kan beskrivas som en sensationellt barnslig display, sade han till al-Abadi att Irak skulle behöva välja mellan USA och Ryssland när det gäller att motverka ISIS.

Det finns flera teorier om varför Washington är så inriktade på att hålla Moskva ute. Sunt förnuft teori - finanisering av kolväten och leveranser - som inte kräver några konspiratoriska grubblerier säger att USA är i desperat behov av att undvika att avstå Bagdad till Ryssland och Pentagon vet att med Iran som redan effektivt har kontrollen över armén och regeringen, skulle Ryssland hitta en mycket mottaglig militär och politisk miljö i Irak.

För dem benägna att tro på att utöver det inledande stödet (dvs. finansiering och utbildning före det officiella bildandet av ISIS), så stöder USA fortfarande den Islamiska Staten, ja då är oron för Washington att Ryssland helt enkelt torkar bort dem från kartan och då kommer det att börja läcka information åt fel håll i en ännu större omfattning än vad det nu redan gör.

Hur som helst, är berättelsen slutligen densamma i Irak som den är i Syrien. USA vet att Ryssland är effektiva vid decimeringen av oppositionen och av någon anledning, är Washington inte förtjusta i att vara en del av det. I Irak har denna ovilja nu visat sig i form av ett barnsligt ultimatum.

Och låt oss inte glömma det faktum att tack vare denna oerhört dubbelspelande strategi har Washington försökt att genomföra någonting varigenom USA kommer i) ger bakom kulisserna stöd för sunniextremistgrupper i Syrien, ii) ge offentligt stöd till Iran-stödda shiitiska miliser som slåss mot Sunni extremister i Irak, iii) skicka vapen till syriska rebeller som kämpar mot precis samma shiamiliser i Aleppo.

Amerika - utåt sett - försöker nu bokstavligen säga att om du är en sunnitisk extremist, är du en vän om du är i Syrien, men en fiende i Irak och om du är en shiitisk milis, du är en vän i Irak, men en fiende i Syrien.

Allt detta kokar som vanligt ner till kontrollen över naturresursflöden, betalningsinfrastruktur och betalningsmedel i ljuset av verkligheten.