Allt detta är väl känt av de flesta (eller åtminstone de som är villiga att acceptera verkligheten till nominellt värde i stället för att målsöka sig bort från verkligheten med keynesianska teorier som tjänar till att bara vidmakthålla vilseledande grupptänkande).

...och förresten räkna dit allt som har med Nobel att göra på en gång.

Men det tog 8 år för att åtgärda det felaktiga hjärtat av världens ekonomiska och juridiska system, fast det är ju så att ingenting blev ju faktiskt gjort ... så nu tickar klockan och det finns knappast någon tid alls kvar. Antalet röda lampor som nu blinkar mot oss, har till stor - uteslutande - del ignorerats av dem som är tänkta att styra den här samhället, och antalet lampor det växer hela tiden.

Det är inte så att någon av dem är ett enskilt tydligt förebud om slutet men tillsammans målar de en både dyster och sammanhängande bild -. Ett system som äter sig fram i världen som en evigt växande parasit och de människor för vilka detta vårt gamla system byggdes kommer nu det att förändringen runt jorden blir grundläggande.

I varje politiskt och finansiellt systemet, är varje byråkrati, offentlig eller privat ursprungligen inrättad för att göra en nödvändig uppgift - syftet kan naturligtvis variera i detta och har även så gjort. Och en plikt för dem som arbetar i byråkratin är att se till att systemet gör det jobbet. Att maskinen bevarar sig själv. Men när de utmaningar som ett systemskifte kräver blir så att systemet börjar inse att det inte längre kommer att kunna göra sitt jobb att bevara sig, är det som att de som arbetar i systemet har två val: de kan arbeta för det större goda och bidra till att ändra det gamla systemet till en ny bättre passform till de nya utmaningarna, eller så kan de ignorera problemen, och glömma anledningen till att de och systemet skapades i första hand, från början ( i alla fall som illusion) och i stället bara försöka få ut så mycket som möjligt från det trasiga systemet innan det imploderar.

Visst, i de fall man i varierande omfattning har varit medveten om att detta system aldrig har varit rättfärdigt syftande, är det naturligtvis givet vilka valmöjligheter som detta medger, men då har man å andra sidan som människa en hel del utvecklingsarbete framför sig i det att systemet havererar. Visdom är bara helat lidande

Det förefaller uppenbart för oss att det är där vi är i dag, både politiskt och ekonomiskt. Vi lever i den yttersta tiden, inte eftersom vissa arga övernaturliga varelser kommer att straffa oss, utan eftersom vi lever i ett system, en maskin, som vi byggt och som därför kan förändras, men vi har glömt detta, att vi faktiskt kan förändra både oss själva och därigenom vår omgivning. Någon gång under den senaste tiden kröp vi ner i vår maskin, stängde den sista luckan på utsidan bakom oss, och sedan glömde vi att det fanns en värld utanför. Våra vilseledare är uppenbarligen de värsta av oss. De är styr maskinen och de är säkra på att utanför finns bara kaos, de är utom sig och ser inte att kaoset lever och växer inom dem själva. Så vi måste alla serva maskinen. Deras makt och rikedom kräver det.