När religion inte kan finnas utan människor, men människor
kan finnas utan religion, varför envisas då så många med att
hävda det omvända?
Den som respekterar religionsfrihet främst som någon annans rätt
till en religion, den respekterar definitivt inte sin egen rätt att avstå.
Att försvara en skrift som gudomlig, trots vetskapen om
att all skrift är mänsklig, är att vanhelga sig själv.
En tro utan tvivel definierar alla religiösa och många ateister.
En religiös person är en individ som skyller sina missgärningar
på vad den inte vill förstå, hävdar sin rätt med tron som den
har och förnekar att den valt det.
Att inte förstå en religion men försvara den ändå, är det
något annat än att försvara sitt eget oförstånd som om
det vore någon annans?