Som vi noterade igår "Berättelsen om den - inte längre så - allsmäktige centralbankschefen fortsätter att ifrågasättas med Kinas oförmåga att rädda sin egen aktiemarknad som den senaste inkarnationen av investerare som förlorar sin tro på denna religion - och då har de uppenbarligen ändå inte begripit innebörden av att betalningsmedlet är räntebelastad skuld skapad av enskilda vinstmaximeringsintressen.

Ingenstans har denna religiösa fanatism varit mer ivrig än i handel japanska aktier där Abe och Kuroda har brutit varje oberoende regel i deras manipulation av rikedomsgivande börskurser. Men - det verkar nu som att deras tid är ute, utlänningar dumpade 1,43 biljoner yen av japanska aktier under de tre veckor genom den 28 augusti, Tokyo Stock Exchange-data uppdaterad torsdag. Det är det mesta för tre veckors spann som noterats, sedan den period då Bear Stearns Co. Kollapsade under 2008.

Vi därför inte längre bara misstänker att den Anglozionistiska banksagan nu håller på att komma till sin slutfas..."

Vad händer då? "När utländska investerare förlorar tron på Abenomics utländska utflöden, vilket sannolikt kommer att utlösa en härdsmälta på japanska aktier liknande den som observerades under 2007-09."

Och därifrån kommer smittan sprida sig till hela världen, vars centralbanker i övrigt, kommer att ställas inför exakt samma fråga: vem kommer att ansvara för nästa omgång av monetarisering och desperat sparka burken ännu en gång längs gatan?

Nisse och Riksbanken? Naaaawh...

Men innan vi kommer till QE slutspelet, måste vi först få en interimspunkt: den där de första marknaderna och sedan medierna inser att BOJ - den ena centralbank vars bankmonetarisering - Svenska idéer om att alltså kasta in bostadsobligationer efter diskbänkarna i balansräkningen på Brunkebrgstorg kan visserligen vara och bli ett globalt problem, men som bärande global likviditetsförsörjning duger det inte alls - vilket är för att hålla världens tillgångsnivåer flytande, så nu när ECB har medgett det har "problem" med att hitta säljare - kommer man att ha inget annat val än att taper, med alla tillhörande priseffekter nedströms på inhemska och globala finansiella tillgångspriser. Även vågor rullar som bekant dit som det lutar.

Det är allt bara nedförsbacke därifrån, och inte bara för Japan, utan för alla andra "säkra säkerheter" som tjänar pengar på centralbanker, vilket förklarar den verkliga orsaken till att Fed har bråttom att agera: så det kan åtminstone delta i någon mer QE när alla andra centralbanker misslyckas.

Men det finns ingen brådska: kom ihåg att ge marknaden och förtroendeupprätthållarmedia den vanliga tiden av nödvändiga 6-9 månaders försprång att förstå betydelsen av det ovanstående.

Så i ljuset av gårdagens viktigaste nyhet, artigt förmedlad av Österrikes och ECB:s Ewald Nowothny och naturligtvis just därför INTE presenterad av de förtroendeupprätthållande medierna, att ECB asset-backed securities inköpsprogrammet "inte har varit så framgångsrikt som vi hade hoppats " kan vi nu bara till sist konstatera att det rullar allt snabbare dit som det lutar och att spelet är slut, det är bara upplösningen över tid som nu är en fråga, innan förtroendet har fallit.