I de sällsamt intellektuellt stillsamma men inte obetydligt grumliga vattnen kring Brunkebergsåsen, så i början av juli, visade Sveriges riksbank sitt engagemang till det famösa efter krisen centralbanksmantrat av "om det är brutet, bryt sönder det lite mer", när, efter att ha blivit det första landet på jorden att bevittna ett, obestridligt bevis på ett QE misslyckande, när planetens äldsta centralbank sköt de historiska priserna längre in i negativt territorium och utökade QE.
Problemet för Sverige, är att QE hade sugit upp så mycket av de tillgängliga högkvalitativa säkerheterna att obligationsräntor och kronan rörde sig i fel riktning (dvs. högre) vilket innebär att mer QE bara skulle förvärra situationen, vilket leder till ännu högre avkastning och en starkare valuta. Förresten, för att undvika att snedvrida marknaden ytterligare, menar Morgan Stanley att Riksbanken kan behöva ta till bostadsobligationer inom en inte alltför avlägsen framtid. Bolån har vi ju som bekant ingen brist på i alla fall....
Naturligtvis som vi har sett, kan saker och ting alltid få NIRP-er-er i den nya paranormala tillvaron i nisses huvud och det är därför marknaden prisar in en chans på mer 50% för "lättnader" från Riksbanken vid dagens möte.
Problemet är att om du går mer NIRP (negativ) och ändå inte kan uppnå den typ av ekonomiska resultat som du letade efter - a.k.a realekonomisk penningmängdsökning - genom att i princip tvinga insättare att välja mellan en skatt på sina besparingar och ta ut pengar och spendera dem, ja då blir nästa logiska sak att göra är att sluta ta emot inlåning, som är tydligen vad det har kommit till nu i Sverige. Att ta ut pengarna i kontanter till madrasstoppning är ju liksom inte precis något mer förespråkat alternativ som bekant.
Alltså att ta bort inlåningskostnaderna blir sedan en given del av ekvationen eftersom sparkonton är ingenting annat än ett kostnadsställe, pengar att förlora krångel och eftersom alla som vill öppna ett sådant konto troligtvis inte är en person med mycket stora ekonomiska resurser ( dvs kommer sannolikt att vara medelinkomstmässig i bästa fall), och eftersom dessa typer av människor har en mycket högre benägenhet att spendera vad som finns i fickan innebär att utestänga dem att man dödar två flugor i en förödmjukande förnekande smäll genom att både lindra sitt eget lidande genom försämring av service på sina sparskonton och genom att vägra att ge nya människor möjlighet att spara, därmed effektivt tvingar upp frågan i termer av M2 hastighet för att undvika en realekonomisk accelererande deflation.
Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Norberg.