Historiskt höga bankvinster till historiskt låga räntenivåer, historiskt låg penninghastighet, historiskt långa kredittider med historiskt låg kreditkvalité till historiskt hög skuldsättning

Stigande arbetslöshet och i Sveriges fall en vikande exportmarknad vilket ger ett fallande bytesbalansnetto - som tidigare har underhållit likviditetsförsörjningen av den ackumulerade räntekostnadstillväxten.

Det är i allt ett och samma bankkonglomerat och bankernas lojalitet ligger inte mot några länder utan främst emot sig själva och sin egen fortlevnad. Nisse vet vem som är husse i detta.

Länderna gör bara som de blir åtsagda, men har beroende på hur djupt, eller hårt, de sitter fast i fällan med betalningsmedlet och betalningsinfrastrukturen, olika möjlighet att spela teater om en befintlig demokrati.

Hybris, até och nemesis!Var befinner vi oss tror ni?

Det senaste. Ja, det är ju effekterna av det grundläggande syftet givetvis, att genom betalningsinfrastrukturen och den inneboende funktionen i betalningsmedlet expandera den enskilda materialistiska nyttomaximeringen - enklare uttryckt att allt färre skall bli allt rikare på allt fler människors bekostnad.

Tillgångsfördelningen har dock aldrig någonsin under människans historia varit mer ojämn än nu. Men nu havererar därför också denna hegemoni på sin inneboende funktion genom den ackumulerade räntekostnad som inte kan försörjas realekonomiskt så förtroendet för systemet faller och det kan ta sig uttryck i form av socialekonomisk turbulens . instabilitet - eller om möjligt så lyckas den Anglozionistiska bankhegemonin ställa an lågintensiva nationella inbördeskonflikter i en tillräcklig omfattning för att skapa temporär handlingsfrihet och ett möjligt problemformuleringsinitiativ för att hålla maktstrukturen funktionsmässigt intakt ännu någon tid.