Det finns några truismer inom världsekonomin, för vad det nu kan tyckas vara värt i ett system utan långsiktigt hållbar funktionell grund, men hur som helst, i årtionden, har det varit en bärande princip med den roll som USA-dollarn har som världens reservvaluta. Det är en grundläggande princip i amerikansk ekonomisk politik. När allt kommer omkring, vem skulle inte vilja att deras valuta att vara den som utländska banker och regeringar vill hålla i reserv och måste använda för sin handel internationellt?

Men det som alltså en gång var en gång, har nu passerat, detta forna privilegium är nu istället en börda när systemet är skuldmättat och den ackumulerade räntekostnaden växer av sig själv, det undergräver jobbtillväxten, pumpar upp budget- och handelsunderskott och blåser upp finansiella bubblor - inte minst gällande det mest seniora kapitalet i systemet som alltså till slut måste haverera. För att få den amerikanska ekonomin på rätt spår, måste regeringen först och främst släppa sitt "åtagande" att upprätthålla dollarns status som reservvaluta - att andra länder inte vill delta längre i charaden får numera ses som tämligen uppenbart - och att den amerikanska skuldsättningen är ohållbar är det ingen som betvivlar. Så skulderna måste bort.

Det är allmänt vedertaget att olika länder, däribland Kina, Singapore och Sydkorea, undertrycker värdet på sin valuta i förhållande till dollarn för att öka sin export till USA och minska sin export till dem själva. Kina köper - köpte - massor av dollar, vilket ökar dollarns värde i förhållande till sina egna valutor, vilket gör deras export till USA billigare och USA:s export till dem dyrare.

År 2013, var USA: s handelsunderskott ungefär $ 475.000.000.000. Dess underskott med Kina enbart var $ 318.000.000.000.

Och så över natten, fick världen uppleva skillnaden mellan värdet på arbete och råvaror kontra drömbaserad digitalkonfetti och världen har nu insett att det finns mycket mer devalvering framöver, innan man peggar om den kinesiska valutan, vilket i sin tur ledde till en tidvattenvåg som rör sig mot högre nivåer i EURUSD eftersom de europeiska bankerna, som hade legat kort i EURCNH (förmodligen desamma som hade långa EURCHF i januari som en följd av av SNB chocker) fortsatte att täcka sin exponering, och som i sin tur drivit EURUSD väl över 1,11, medan CHF fortsatte att falla längs USD åtminstone när det kommer till Europa.

I Asien och lokala tillväxtmarknader, var det var en totalt annan FX historia. Nämligen:

Hongkongdollarn FALLER 0,1%, upplagd FÖR största nedgången sedan mars,
AUD / USD glider från 1,2% till 0,7216, lägsta sedan april 2009
Indiska rupier sjunker till den lägsta nivån sedan september 2013
Ringgit försvagas BORTOM 4 / USD FÖR FÖRSTA GÅNGEN SEDAN 1998

Vi kan konstatera att det nu kommer att bli nödvändigt med distraktioner av lite annan och mindre artig natur från Anglozionistsidan, detta eftersom rätt många uppenbart börjar bli rätt mycket, eller kanske snarare alltmer, angelägna att nu bryta sin koppling till dollarvalutan.