Intellektuellt emotionellt orienterad

2015-07-20

"All storhet i en karaktär är beroende av individualitet. Människan som inte har någon annan existens än den som den tar del av gemensamt med alla omkring sig, kommer aldrig att ha något annat än en tillvaro av medelmåttighet. "James Fenimore Cooper

Varför är då detta med kollektivism - och då särskilt materialism som drivkraft - då så farligt och egentligen i grunden så destruktiv för samhället på lång sikt som fundament för utvecklingen?

Hur stor är den del av den kultur och ekonomi är det som sporrar och sprider innovation --notera då inte bara teknisk innovation, utan kanske främst social innovation?

Om detta segment är för litet, då har samhället helt enkelt inte kapacitet att absorbera innovationer tillräckligt snabbt för att ändra riktning. Om endast 1% av ett samhälle och ekonomi uppmuntras att förnya sig, experimentera och misslyckas sträva efter att tänka fritt - har denna lilla skiva helt enkelt inte massa nog att flytta 99% i tid för att undvika instabilitet.

Pareto Principen visar att om minst 4% av samhället / ekonomin måste aktivt verka nyskapande för att så småningom påverka 20% av samhället / ekonomi, som sedan påverkar 80%. Om 20% av ett samhälle / ekonomi muterar / anpassar sig snabbt på grund av snabba cykler av innovation, experimenterande och misslyckande, har denna nation en exceptionell fördel gentemot andra samhällen / ekonomier som saknar förmågan att reagera / anpassa sig till förändrade omständigheter.

Så procentarna dödar oundvikligen sig själva med tiden.

När det som har fungerat i årtionden inte längre fungerar, kommer förmågan att hitta lösningar och snabbt distribuera dessa lösningar att göra en stor skillnad i stabilitet, för sättet att komma framåt och för den allmänna innovativa förmågan. Innovation stör de gamla sätten, och det innebär att vissa människor kommer att förlora sina jobb. Fördelningen av möjligheter och rikedom (sätt att komma framåt) är lika kritisk som stabilitet och innovation: samhället / ekonomi måste ha mekanismer för att möjliggöra att om de störs av förändring så kan de självjustera och hitta fotfästet.

Man kan inte låta enskilda vinstmaximeringsintressen kontrollera det allmänna betalningsmedlet.

Ett annat sätt att säga allt detta är: det är inte rikedom som räknas, det är drivkrafterna i välståndsskapandet som räknas, och fördelningsmekanismerna för denna rikedom. Rikedom försvinner eller förbrukas om den inte förlängs; rikedom som flödar i händerna på ett fåtal på bekostnad av många triggar igång instabilitet.

Vi kan bara uppleva känslor individuellt, tillsammans, så kravet är på oss alla att försöka att utveckla oss själva som individer och människor.