I stället för att komma ut och vifta med en papperslapp som säger att Grekland är på väg tillbaka till Drachmern, kan processen bli mer subtil och omärklig: Aten kan få ut sina egna eurodenominerade instrument; det kan vara tillåtet att skriva ut valuta; Det kan helt enkelt inte tillåtas att få extra likviditet från ECB och "tvingas" att nationalisera sina banker. Vilket alltså vore det allra bästa för Grekland - att lämna den Anglozioniststyrda bankhegemonin och det skuldmättade enskilt kontrollerade kreditbaserade systemet.

Men även om det inte kan börja med ett stort ögonblick av fanfarer, skulle en delning vara rörig, och skulle framkalla en ytterligare betalningsinställelse från Grekland på sina skulder till IMF, ECB och andra nationer i euro. De skulle drivas i domstol i årtionden för någon form av återbetalning. I kombination med kontraprocesser mot Goldman - Draghi och så vidare. Frågor uppstår om framtiden för den gemensamma valutan.

Om de kvarvarande medlemmarna inte åtar sig storskalig ytterligare integration (en gemensam kassa, finanspolitisk union) kommer de att lämna dörren öppen för ytterligare avgångar under de kommande månaderna. Marknader skulle störta, inte bara i euroområdet, utan överallt i världen. Grekland skulle säkert vara ute ur euron för evigt, hur mycket som än åtgärden skulle bli stämplad i början som tillfällig.