Vi trögtänkta svenskar står förstummade över den intellektuella minimalismens fanbärare, med en undran över hur det kommer sig att man inte vill vara för evigt mera skuldsatt, det finns ju till och med psykologiska begrepp som beskriver detta svenska tillstånd av evig lycka.

Att Grekland nu torgför idéer om expropriation av banksystemet och betalningsinfrastrukturen där man förmodligen inte vill göra Varoufakis som person till måltavla - galjonsfigur - för att motverka persondiskussioner, kan naturligtvis inte alls ha med saken att göra.

Att IMF redan dokumenterat sedan 2010 - och naturligtvis alltid överallt - varit medvetna om den ovillkorligt accelererande insolvenssituationen för såväl Grekland som för resten av det globala valutafinansiella systemet, är som vanligt ingenting som bekymrar den gläfsande före detta eminensen i hans strävan efter frihet och demokratiutveckling för alla.

Det vi nu därför närmast frågar oss är: när kommer Syriza att få epitet som antisemit förintelseförnekare och hatare av träbåtsentusiaster?