Det är nu smått fantastiskt att se hur vårt fria tänkande verkligen har minimaliserats till en idé som innebär att nästan enbart slumpvis ytliga alternativ verkar ledande, när det ändå finns helt uppenbara men djupa hemligheter i allt från universum till vårt dagliga bröd. Vad vi tycks föreställa oss, är att vad som gör vår värld till den verklighet som vi upplever en del av, den styrs inte vår egen individuella vilja att utvecklas som människor, och som individer tillsammans, det är någonting annat som utvecklar människan, som inte är människan själv..

Det är därför den idén är släckt och allvarligt kanaliseras till andra influenser ”konceptuella konstruktioner” för att undertrycka vår egen naturligt betingade förmåga till insikter som kanske alltså motsäger den sociala berättelsen, som de maktberusade vet att den kommer att göra, därför så länge som makten definierar denna konceptuella konstruktion, så kommer de därför att använda systemet därefter, för att göra oss ännu mer vilseledda och rädda.

Vårt djupaste exempel på fantasi är den holografiska värld vi lever i. Det var tänkt så, eftersom manuskriptet var konstruerat för att vara som det är, att hålla oss separerade som individer i förhållande till oss själva och vår möjliga utveckling för att kunna förstå oss själva bättre och då kunna förstå andra människor mer. Alla mänsklighetens samarbeten, fram till nu är på så vis. Det finns ingen brist på kunskap om detta faktum som den del av dessa sociala arkitekters arbete, vars byggnad kallas för makt – Babels torn - som korrumperar och motverkar den naturliga upplysningen till vidare ledning och upplysning. Skapade upplevda sanningar beroende på nycker – den mänskliga oförmågan att sträva i rätt riktning – hos de överväldigande krafter som har funnits sedan början av den så kallade ”civilisationen”. Det är dock nu sent på sidan om människans utveckling och det är dags för människan att ta steget från att vara kollektivistiskt materiellt styrd till att bli individuellt intellektuellt emotionellt betingad.

Kontrollmyndigheten för kognitiv formatering vet att den inte kan undertrycka medvetet medveten fantasi och den utveckling som den riskerar att föra med sig, så den tar till den adjungerade riktning som passar deras syfte bäst för tillfället.

Religionen är ett perfekt exempel. Någon är hungrig efter andlig tillfredsställelse - är vilsen känslomässigt, och hör och häpna så kommer någon med ”auktoritet” och ansluter sig med något som liknar individens personliga uppenbarelser och önskemål – presto! Vederbörande blir frälst! ”Detta bara måste vara vägen!” – från att tvingas att tänka själv fritt – den färdiga handboken för livet - att bekvämt kunna luta sig tillbaka och slippa ta ansvar för det egna tänkandets utveckling.

Detta kan möjligen vara lite stelbent i sitt resonemang, för det finns goda poänger i flera religioner, absolut, men det är icke desto mindre sant – dessa parasitiska krafter vill inte bara avleda din fantasifullhets skapande andliga kraft, utan istället använda den med ett skändligt syfte, nämligen sin egen materiella nyttomaximering. Religion, krig eller politik spelar kvitta, de är alla bara verktyg som en konsekvens av vilket alternativ som makten finner bäst lämpat för tillfället.

Så den missriktade tron på att regeringen införde allmän ordning följer snarare än leder till att offentligt uttryckta åsikter och tro kvarstår, eftersom så få verkligen förstår dynamiken i det mänskliga psyket. Ordning beror på att människor själva vill ha ordning, ordningen beror inte på diktat.

Denna enorma lucka i självkännedom och förståelse är medvetet främjad, skapad och uppmuntrad av ”oss” själva för att i slutändan verka för att vi inte skall vilja känna oss själva, vi skall inte vilja inte se våra egna brister, eftesom vi då omedelbart skulle vilja börja utveckla oss själva. Vi skall inte vilja ha självkännedom för att själva tvinga oss till att se våra egna brister och fel och för att då tvingas att försöka att förbättra oss själva som individer, som människor, det går bara inte i linje med maktutövningen. För om det var på så vis, så skulle vi då tvingas att ta ansvar för oss själva och då skulle ju makten bli ovikommande. Personlig suveränitet – frihet som individ – handlar om självförverkligandet genom godkännande av personligt ansvar – för sin egen ofullkomlighet – sina fel och brister i förhållande till andra människor, inte om ”frihet” från yttre störningar och konsekvenser. Eller ännu mer enfaldigt, materiell nytta.

Eftersom ”vi” som individer konsekvent förnekar ”vi själva” är en del av ”de” eller ”dem”, utan i stället är unika som individer och inte en del av allmänheten – alla andra, skapar detta en effekt där vi mentalt distanserar oss från vårt eget individuella bidrag till de gemensamma insatserna och därmed ansvaret för handlingarna av gruppen. Bara detta i sig är tillräckligt för att driva gruppens ego – avståndstagande till sig själv som del i det allmänna medvetandet – framåt i fel riktning, och ännu viktigare, skapar det manifestationer av gruppens ego såsom kontrollsamhället, trots varje individs djupa bedyranden om att gruppens neuros och galenskap är missriktad och ovälkommen. Kontrollen gärna över alla andra så att bara jag kan gynna mig själv. Transparens för alla andras ekonomi är fint, men inte för min egen.

”I individer är sinnessjukdom sällsynt; men i grupper, partier, nationer och epoker är det regeln ”-. Friedrich Nietzsche, så dumhet går igen.