Vet du ingenting är det allt du vet. Det är därför att alltid vara öppen för att ha fel kan vara så kraftfullt. Du skapar en dynamiskt ifrågasättande personlighet i utveckling som inte kan visa svaghet för att verkligen släppa taget om sina föreställningar, så öppnar du dig för universum - alltet - till att ingjuta dig med den mest kraftfulla typen av sanning. Du blir en flytande kraft som anpassar sig till allt och allt på ett infall, eftersom ditt ego och förutfattade meningar inte kan komma i vägen. Medan ego gör att människor faller hårt, hindrar dem från att lära sig fel i deras sätt och hindrar dem från att flytta vidare till nästa konstruktivt kritiska möjlighet till en ny, mer kraftfull och förbättrad version av deras väsen, så skapar ifrågasättandet av sina föreställningar den enda möjliga vägen till egen utveckling. Att vara alltför säker på sina kunskaper gör oss sårbara för att bli klängande fast på något falskt. Ego gör alltså att vi vänder oss alltmer bort från andra genom oss själva och vår utveckling på vägen framåt.

Tillvaron av att veta ingenting, men ändå veta allt är vad som för länge sedan av Samuraier kallades den obanade vägen, där oändliga hemligheter visas. När vi inser hur vi i verkligheten saknar att vi bara har allt att vinna. Innehavet i denna tanke kan ta bort all känsla av både stolthet och ödmjukhet. Utan att veta att det finns något så finns det ingenting att vara stolt över, och samtidigt som vi inte längre behöver känna oss förödmjukade eftersom vi har kommit till rätta med våra brister. Även när vi vet ingenting, kan vi veta allt eftersom sanningen i varje situation finns i vårt eget väsen.

Du är ingenting. Du är allt.

De båda håller en viss sanning och mening. Vi kan säga att du är allt på grund av att vid varje given tidpunkt är du  i kontakt med allt i universum. Det är omöjligt att undkomma både materiella och immateriella tillgångar i universum, de är ständigt i kontakt med att vara i en mängd olika sätt. Några exempel är atomerna direkt vidrör din hud när du sitter, magnetiska vågor och osynliga ljusvågor från solen passerar genom dig, etc. Du är en del av alltet. Genom detta fenomen kan ingenting verkligen skilja sig från alltets existens. Samtidigt är vi ingenting. Att vara en del av allt betyder på något sätt att du är verkligen ingenting som individ det är din tanke mot alltet för inte ens din fysiska kropp är din egen under särskilt lång tid. Tanken att vi är skilda från universum är en mer eller mindre riktig och ihållande villfarelse som vi på något sätt har förvärvat. Och även om vi var separata ... mängden materia som du består av i relativ omfattning till vad ett oändligt universum kan innehålla är matematiskt noll.

Någon gång någonstans som ett kännetecken för att vara ett geni, var att kunna hålla motsatser tillsammans och överskrida dualitet. Att se helheten.

Denna tankegång har genom åren blivit en av mina favoritsaker att fundera på, det är nämligen maktens fundamentala metod för att nå repressiva effekter. Jag tycker  nog att det har lärt mig farorna med att hålla fast vid det uppenbara absoluta. När du tror på något som absolut, skapar du automatiskt något som utgör hinder för dig från att tro på det motsatta, vilket innebär att i vissa avseenden blir en del av din tankefrihet som individ och människa förverkad som till följd av detta. Du begränsar dina möjligheter att se helheten och du blir lätt ett offer för polariseringens effektsökerier. Eftersom vi inte kan veta allt så måste vi uppenbarligen alltid vara beredda att ifrågasätta även allt som vi tror oss veta och som kan påvisar eventuella fel i det vi uppfattar som det absoluta och hur det absoluta kan hindra dig från att tänka "outside the box" så att säga.