Vi lever i en värld där de flesta människor har varit djupt kognitivt programmerade att tro på de mest absurda och ologiska saker utan att ifrågasätta vad som egentligen företer sig orimligt, vilket alla typer av mänsklig förödelse faktiskt är en ovillkorlig konsekvens av. De flesta har låtit sig bli hypnotiserade till att tro på precis vad som helst. Detta är den värld vi lever i nu fortfarande. Även om du bara försöker förklara de mest uppenbara och elementära brister i människors kognitiva manus, så kan de inte förstå vad du ens försöker att säga. De tror hellre att du måste vara galen.

Det finns fortfarande alldeles för många människor som vägrar att ifrågasätta eller undersöka världen omkring dem med en tydlig, logisk och rationell målsättning i sinnet. De vill bara inte veta. De flesta av dem är så gripna av rädsla för att veta den sanning som beskriver deras egen del i verkligheten att de blir helt förlamade i tanken, de kan därför inte heller utveckla sig och sitt eget fria tänkande som människor till att förstå sig själva bättre. De skulle vid varje givet ögonblick föredra att lyssna på vad deras myndigheter säger till dem, oavsett hur absurt det än är, snarare än att fråga eller att riskera att exponera bedrägerier som presenteras för dem som fakta. Skulle inte du vilja veta om någon ljuger för dig, då vet du ju att det föreligger uppsåt?

Detta är den svåra situationen för mänskligheten idag. Människor har programmerats tillräckligt grundligt till att tro på vad som helst som de blir tillsagda att tro på, oavsett hur absurt detta än är, att lyda myndigheterna, vara politiskt korrekt, följa socialt manus och överensstämma i tankemönster.

Människor har blivit tillräckligt programmerade för att ha en enorm rädsla för en sanning som beskriver en tillstymmelse verkligheten. Inte heller har de några egna psykologiska verktyg för att hantera en sanning som mer leder dem rätt i förhållande till verkligheten. Sådana människor blir lätt irriterade på någon som mer beskriver verkligheten, och de förlöjligar och attackerar därför instinktivt en sådan person.

Detta är just nu därför en mycket allvarlig situation, att mänskligheten verkar vara så vilse i sig själv, människor som individer är närmast helt självdestruktiva nu. Människan har blivit till sin egen fiende. Mänskligheten har nått en punkt där människor är närmast helt oförmögna att hantera verkligheten och därför kommer också utvecklingen ovillkorligen att vända nu, just på grund av ljuset från verkligheter för medvetandets utveckling. Passande nog. Kockar och fotbollsspelare är nämligen inte mänsklighetens kärna.

Om människor inte kan förstå sig själva utifrån sina egna känslomässiga reaktioners grunder, så kan de inte förstå i princip någonting annat heller. Ingen kan förstå någon annan bättre än sig själv eftersom vi bara kan uppleva våra egna känslor.

Om människor inte vet vad som verkligen händer i världen omkring sig själva, hur kan de då navigera sig genom livet ordentligt utan att ständigt bli offer för omständigheter de inte kunnat förutse? Svar: de kan inte göra det!

Tänk tanken om det fanns massor med vildsinta djur i en skog som du just var på väg att gå in i, skulle inte du vilja veta om detta? Det nuvarande samhällsklimatet är precis som strutsen som sticker huvudet i sanden för att undgå faran. Kom ihåg att om ditt huvud är nerstoppat i sanden, är det din egen röv som sticker upp. Om en tiger attackerar dig, tror du att om du bara stänga ögonen och tänka på enhörningar och rosa blommor, att tigern då kommer att försvinna?

Eftersom detta Är just inställningen hos människor som vägrar att ifrågasätta eller ens börja försöka undersöka världen omkring sig själv – ännu så mycket mindre utifrån att först och främst ifrågasätta sina egna värderingsmässiga känsloskapande grunder. Detta är just inställningen hos en person som tror på myndigheters välvilja till omvårdnad i ett enskilt nyttomaximerande system – a.k.a bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken – utan att fråga - och som överensstämmer med alla de många program som styr människors tankar. Tänk på det. Regleringarna syftar faktiskt till att bevara det innevarande systemet oavsett hur sinnessjukt som detta sedan än må vara, regleringar syftar inte till att förändra det rådande systemskickets mekaniska grunder, inneboende natur och karaktär.

Människor vet inte ens vilken riktning de ska ta eller var någonstans de skall sikta in sig mot, någon slags befälhavare bara talar om för dem vilken kurs som de skall sätta an. De vet inte att livet är resan som är målet och deras egen utveckling som människor, de håller sig fast i sina egna föreställningar som fångade i ljuset en enda lyktstolpe av ljus längs livet väg, men de går bara runt denna, de kommer ingenstans längs vägen.

Till slut identifierar de sig själva och beteendet och och de faller ner i mörkret av den slocknande gatlyktan - sina illusioner. Innan kommer de uppleva att de styr från en storm till en annan, men aldrig når en säker hamn i sig själva och de kommer uppleva att de ändå aldrig att verkar veta var de befinner sig, de känner på något sätt igen sig men ändå inte. Platsen är på något vis bekant men deras upplevda känsla är det inte, den tycks vattnas ur med tiden. Men när de inser detta då börjar också de problem som skapar den senare möjliga utvecklingen. Mönstret börjar att brytas.

Man måste veta var man har varit för att kunna veta var man är, för att kunna orientera sig framåt. Så förstår man inte sig själv tillräckligt bra så fördömer man sig själv till att inte kunna förstå sin omgivning, så enkelt är det.