Samhället demonstrerar och kämpar för ökad upplysning och samförståelse genom att stigmatisera och isolera, istället för med upplysning, allt givetvis ivrigt vidare underblåst av det presstituerade mediala kollektivet. Det känns lite märkligt att konstatera att vad om egentligen är uppenbart förefaller vara så dolt för så många, men för all del, djävulen gömmer sig fortfarande som bekant i detaljerna, även om de nu har vuxit sig väldigt väldigt stora.

Igår tjatade jag på alla jag kom i kontakt med, som alla andra dagar som många redan vet, om vikten av kommunikationsutveckling, alltså att vi ovillkorligen måste kommunicera därför att vi antingen måste kommunicera för att utveckla vår förståelse för varandra, eller så kommer vi att exkludera varandra och då blir det inget samhälle, punkt. Detta är mekaniskt funktionsmässigt inte alls svårt för någon att förstå, men det beror på vår egen ovilja att kasta bort våra egna föreställningar, att lämna vår egen komfortzon.

Förra året när jag gick och kramade Stefan Jacobsson, inför ett par tusen förbannade motdemonstranter i Norrköping, så trodde uppenbarligen många att jag tyckte att detta det var vad som låg mest mest naturligt till inom mig i min egen emotionellt formaterade komfortzon. Tro nu för all del inte att jag inte själv alltid och ständigt måste föra kampen i mig själv för att utveckla min emotionella självförståelse och att jag inte skulle frestas att välja den enkla vägen, men jag vet hur jag måste gå och vägen blir lättare att finna med tiden och insikterna. Jag vet att jag måste ifrågasätta mig själv.

Att detta faktiskt är helt oberoende av ideologier och etiketter - de konvetionella indelningskulisserna, samt vidare att ingen kan förstå sig någon annan bättre än sig själv förstår alla egentligen, så för att förstå andra människor vidare bättre så måste man utveckla sin egen emotionella självförståelse, att våga släppa taget om tidigare föreställningar och värderingar när nytt ljus kommer av information genom kommunikation. Så här är det bara och detta utgör den grund på vilken samhället ovillkorligen måste vara byggt, individens utveckling av emotionell självförståelse är det enda skydd som finns mot polariseringsskapande förledning. Detta som grund är alltså märkligt nog (eller möjligen alltså inte alls märkligt..) någonting som nu tycks bli väldigt intensivt motarbetat genom den nu etablerade maktordningens uttryckta vilja att skapa polariserande indelning.

Att till exempel arrangera våldsamma falska motdemonstrationer för att visa avsky och isolera är ju inte nödvändigtvis någonting som utvecklar kommunikationsklimatet till det bättre om man verkligen söker samförstånd och ett öppet, medvetet och upplyst samhälle, vilket alltså nu börjar ta sig helt bisarra former som uttryck för vad som motdemonstranterna uttrycker sig vilja förespråka. De blir alltid det som de säger sig vilja bekämpa

Många har förvissa sedan länge och till leda hört argumenten om att lyssna stöveltrampen från fascismen – den oheliga enskilt styrda symbiosen mellan staten den enskilt kontrollerade penningmakten – klistras på olika meningsmotståndare. Men nu tar detta sig alltså verkligt märkligt märkliga, för att inte säga rent häpnadsväckande former, med avseende på vem som egentligen har hållit i regin över tiden. Men som sagt så gömmer sig ju djävulen i detaljerna även om dessa är aldrig så stora och som bekant huserar i oss själva själva.

Att med ett mekaniskt klarlagt transparent funktionsmässigt syfte bli kallad för fascist - eller egentligen vilken som helst för tillfället godtyckligt vald indelning – men alltså oftast underförstått en människa som förespråkar sin egen självdefinierade elitism (egennyttosyftande) som styrningsmodell för samhället – av någon som med uppsåt tycks missförstå såväl den semantiska som den mekaniskt funktionsmässiga innebörden av varje möjligt tillgängligt begrepp, kan nu hur som helt näppeligen bli mer motsägelsefullt och därigenom uppenbart, när vederbörande begreppshaverist och språkmisshandlare dessutom kalla sig själv för någonting annat just fascist, med avseende på försvaret av det rådande systemets inneboende funktion och natur.

Så nu tar vi upplysningen och ljuset vidare och avslöjar var djävulen gömmer sig i oss själva för att kunna belysa vår omvärld med effektivitet. Strävan efter makt över andra människor, bygger på saknaden av makt över sig sig själv och denna känsla av saknad kan bara stillas genom ökad emotionell självförståelse. Denna saknad kan aldrig stillas genom yttre betingelser och den kommer alltså inte heller att stillas genom att vi kastar stenar på varandra.