När som helst i våra liv kan vi finna oss själva en bråkdels sekund före eller efter vårt uttryckta syfte som skapar vårt öde. Vad som ofta fattas oss själva för att uppnå framgång för vårt avsedda öde, förtjänas ofta eller förloras inom den minsta skillnaden av uppnådd erfarenhet. Så försöker vi inte, så misslyckas vi alltid hamna där vi vill känslomässigt. Detta sköra mått på att försöka förändra sig själv är skillnaden mellan att leva i det förflutna, nuet eller framtiden. Att diskontera sina känslor att gå ifrån nuvaro.

Vi försummar att generera och upprätthålla ett fungerande medvetande som skulle tillåta oss att erkänna och särskilja detta ögonblick av mångfald i tid där allt möts och blir ett. Vi är sällan särskilt effektiva i vår förmåga att hålla våra liv, fokuserade på ögonblicket nu - verkligheten.

Men lika svårt som det kan vara att försöka markera och centrera oss i nuet, lika viktigt är detta för vår evolution. Det är bara i nuet som vi kan komma i kontakt med vår intuition.

Vår framtid är beroende av våra insikter, tankar, val och handlingar, i vår nuvaro - tankemässiga närvaro i nuet, alltså vårt medvetande i förhållande till våra känslor. Det är i en ständig förändring tills vi visas det i vår nuvarande verklighet. När vi har tagit fram ett resultat i våra liv, blir det till en fast upplevelse som omedelbart blir till vårt förflutna. Även när vi förändrar dynamiken i dess existens, är det helt enkelt bara en upplevd variant av en föråldrad livserfarenhet. Oftare än inte, så sparkar vi därför vår ökända burk till vår framtid, vidare framför oss till det ögonblick strax innan förändringen av oss själva aktualiseras av tvång.

Även fast våra ideal som uppfattning och önskningar om vad vi vill att vår framtid skall gestalta sig som, kan förändras genom vårt beteende.

Vår nuvaro som alltså inte sällan förintas av förekomsten av våra ålderdomliga minnen, tomma drömmar och omedvetna rädslor. Innebär att vårt förflutna kan diktera, ändra eller konsumera vår nuvaro och kan sannolikt för framtiden även vara lika illavarslande som inflytelserik. När vi fantiserar om vad som vi kan vara, så blir det så att oundvikligen äventyrar vi medvetenhet, kvalitet och möjligheter till vår nuvaro. Vi blir till en evig pendel som svänger mellan vad som var och vad som kan vara. På så sätt, blir vi sällan kvar i vår nuvaro tillräckligt länge för att ge oss själva möjlighet att identifiera, odla och manifestera vår sanning som verklighet, vår mission och med detta våra liv.

Vi lever i en social struktur som gradvis har minskat och förstörde nödvändigheten och vikten av att finna sig själv inom vår sanna väg i förhållande till verklighetens gränsland. Det skingrar oss i olika riktningar som leder oss bort från våra liv och oss själva. Vi har blivit ständigt distraherade, traumatiserade och kastrerade i vår emotionella självförståelsemässiga tillvaro.

Vi är omgivna, förälskade och vi konsumeras av vårt förflutna. Det är i allt, överallt och i alla vi känner. Det är vår komfortzon, vår personliga säkerhet som filter för att skydda oss från världen - verkligheten. Vårt förflutna kan inte spöka eller förfölja oss. Det finns inom oss själva. Det dröjer sig kvar i skuggorna av våra sinnen som oändliga ekon evigt studsande och beroende av varandra. När vi väljer att se våra liv genom våra föråldrade filter lever vi i vårt förflutna. De flesta av oss lyckas väldigt bra med bravaden att undvika att släppa loss vårt förflutna från vår uppfattning - att ha öppna sinnen. Slutligen kan vi inte se hur mycket av vårt förflutna som finns i vår samtid och oundvikligen blir till vår framtid.

Det är inte så att det förflutna behöver särskilt säkert, bekvämt, berikande eller bra - det är i princip bara mer bekant. Det förflutna är ju ändå bara relativt oss själva och vår egen möjliga uppfattning. Men det är bara bra för oss när det hjälper oss så att vi kan förbise något ofördelaktigt i vår nuvarande situation, för hela bilden den hade vi ju aldrig. Dess största värde ligger alltså i uttrycket av vårt medvetande i ögonblicket. Medvetandet är det sanna måttet på vår erfarenhet. Ju mer medvetna vi är i vår nuvarande situation, desto mer kommer vi att skörda från det när det har blivit vårt förflutna. Vilka vi var och vilka vi är kan i slutändan bara skapa vilka vi blir.