Vi är inte bara skapade för att vara fria, vi är det redan. Däri ligger kanske den mest kraftfulla tillgängliga sanningen för mänskligheten. Vi är redan vad som vi försöker bli, men vi är inte medvetna om detta ännu. Vi har allt vi behöver, vi har förmodligen redan i princip alla svar vi eftersträvar och söker med vår utanför-projektion av livet och dess sökande efter mening. Vi söker efter någonting utanför oss som vi redan bär med oss inom oss själva så vi dömer oss själva till att söka för att inte finna.

Vi är det. Vi bär det med oss. Vi har redan all skicklighet och förmåga som krävs för att manifestera den sanna värld av tillräckligt med verklighet och samarbete. Allt som behövs är ett ökat medvetande om att dessa inneboende gåvor som vi alla är födda med existerar. Att vi börjar söka efter de värderingsmässiga grunderna till våra känslor och varför dessa ser ut som de gör.

Ta detta för vad du vill, men för mig är det faktum. Det är en sanning så djup och stark att den har undertryckts under oräkneliga århundraden av de som försöker dominera mänskligheten. De är inte bättre, de är långt mycket sämre och banala eftersom de inte ens försöker att förbättra sig själva som människor. Så vi måste göras svaga - omedvetna - för att de skall kunna framstå som starka i sina egna ögon.

Det är dags att stå upp. Det är dags att manifestera vilka vi själva som individer och människor verkligen var menade att vara. Det är helt klart ett individuellt beslut, men det är ett beslut som måste fattas. Medvetet med emotionell förankring och beslutsamhet.

Det är dags.

Stå upp. Det är bokstavligt talat nu eller aldrig. Och så har det alltid varit.

Och nu mer än någonsin. Håll känslorna levande, behåll förmågan, håll den sanning som skall beskriva verkligheten närmast hjärtat.

Det växande medvetandet är över oss - låt oss hjälpa till att manifestera detta och föröka sig med hänsynslös energi!

Vissa cykler är avsedda att brytas. Bara för att de upprepar sig gör inte detta i sig själv dem riktiga. Det är mycket som lagen om karma och reinkarnation. Mest tydligt blir detta i ljuset av att upprepa ett beteende till givna förutsättningar med förväntningar om olika utfall. När vårt medvetande växer så utvecklas vi, går vi runt samma lyktstolpe så bildar vi allt djupare spår - mönster.

Men personligen tror jag därför inte att vi prenumererar på det oundvikliga i någonting. Universum är alldeles för underbart, kraftfullt och kreativt för att fångas in i någon typ av destruktiv loop, rörelsen finns där och skapar vi uppenbarligen sådana slingor genom vår egen reaktiva design, alla baserade på enskilda beslut om huruvida vi ska gå tillsammans med den kollektiva omedvetna massan mot döden eller vakna upp och bli vem vi verkligen är menade att vara och leva ärligt i verkligheten - att uppriktigt känna att vi lever.

De sociala konstruktionerna följer varandra enkelt - givetvis på det mest enkla sätt som inte ställer krav på eftertanke och de upprepar sig, precis som alla gamla mönster för kontroll och underkastelse gör i våra nuvarande samhällen. Det verkar vara ett faktum på någon form av basnivå, av skäl som som till och med numera är belysta av många mentalt dresserade forskare. Dessa mönster av beteende leder oss dock bort och ut ifrån oss själva och in och ner i ett alltmer tomt hologram av våra egna känslor. En slags parallell emotionell dimension av våra känslor utanför oss själva.

Medvetenheten om dessa cykler och deras beskaffenhet är tillräckligt djup när den uppriktigt kopplas till vår emotionella självförståelse till grunden, inte bara rationellt ytligt i huvudet. Kan vi bryta oss loss? Ska vi bara ge upp och möta vårt öde som kossor på halmen i ett emotionellt ödsligt landskap, när vi i själva verket kan undgå denna stora mentala kontroll och upprepade vansinne som helt uppenbarligen leder oss till en alltmer sydligt belägen vitriolluktande varm plats? Nej jag tror inte det.

Medan jag är helt fascinerad av det globala uppvaknande vi bevittnar, är det som oroar mig lite att så många fortfarande inte förstår omfattningen av den möjlighet som nu ligger framför oss. Vi är så nära att rulla bort den enorma stenen till en mycket verklig kritisk massa av medvetande och därmed befrielsen av mänskligheten från cheferna för dessa socialpsykologiskt infantila styrsystem och deras konstruktion, men många kan fortfarande inte ännu få ihop hela bilden av denna enorma denna möjlighet att avsluta eoner av cykler med svek och förstörelse. Vi kan uppenbarligen leva och organisera oss till den tillvaro som vi nu upplever, men att tänka själva det är vi av någon anledning inte betrodda med att göra i någon som helst omfattning. Den gudomliga komedins tragiska sida går mot sitt slut.

Många sådana möjligheter för uppvaknande har hänt i det förflutna. De flesta civilisationer, åtminstone från den senaste historien, har endast använt sin möjligen nyfunna förståelse för arbetet i detta till att hävda mer och mer mänsklig kontroll över andra människor och vår planet, i stället för att återvända till naturens kretslopp som bygger på emotionell balans och samarbete. Men maktgalna psykosociala inkräktare verkar så småningom ha infiltrerat och tagit kontroll över nästan alla så kallade civilisationer. Från vad vi kan lära om Rom, Atlantis och Lemurien verkar vad som var fallet där också, som med den gamla vediska historien eller alltså i princip någon som helst annanstans över tiden, så gällde att deras samhällen slutade med en fasansfull katastrofal förstörelse som tydligen har åstadkommits genom deras egna händer i samma störda konkurrenskraftsorienterade och galna funktionsmässiga kontrollparadigm.

Bevisen är överallt, och utgör bara en naturlig utveckling i denna tid av ökat medvetande, mycket apokalyps har som bekant förutsagts av många, men ett förvridet ord betyder inte vårt destruktiva slut när det i själva verket handlar om en massivt uppvaknande mänsklighet. Den sönderfallande matrisen är bara ett symptom på den avslöjande uppenbarelsen av sanningen om verkligheten och den oändliga, ostoppbara kraften i universum som vi alla inte bara är anslutna till, utan verkligen utgör en del av som resonanspulserande helhet med samma enorma makt som den eviga skapelsen.