Sinnessjukdom är att -inte förstå sig själv i en tillräcklig omfattning - och det är den perfekta långsiktiga mentala / emotionellt självförståelsemässiga sjukdomen ur ett socioekonomiskt kontrollperspektiv, eftersom den är självförstärkande, självbejakande och kan existera isolerat eftersom den då utgör sin egen energikälla och alltså inte skapar något naturligt socialemotionellt övertryck. De sociala / kulturella styrsystemen används därför av psykopater – infantiler och uppmuntrar psykisk massjukdom för att söndra och härska. Detta är den mest effektiva metod som kan användas för att dominera många människor.

En allvarligt dysfunktionell och neurotisk befolkning måste hanteras på samma sätt som instabila kemiska föreningar. Så ibland måste farliga tryck noga ventileras eller brännas bort, så att inte det flyktiga hopkoket självdestruerar och tar dessa psykopater med sig. Krig heter tryckventilen som skyddar ångpannan från att explodera av det uppsåtligt skapade övertrycket.

Om det inte vore för våra trots allt ändå fortfarande relativt flexibla intellekt och biologiskt skyddande, men alltså begränsande ego, givetvis i kombination med en monumental ignorans, så kulle vi nog för länge sedan redan ha deltagit i rituellt betingat kollektivt självmord på stor skala.

Men vi skyndar oss därför också att skylla den enskilda personen utanför oss själva för dess uppenbara självdestruktiva beteende och sällan ser vi bortom träden för att se den socialkulturellt betingade skog som vi själva utgör en del av. Vi föredra avhumanisering och polarisering framför att försöka ifrågasätta våra egna värderingar.

I tusentals år har människor med mer begränsad emotionell självförståelse och med starkt utvecklat ego behärskat den mänskliga rasen genom att använda olika psykologiskt allmänt skadliga metoder och tekniker, alla med det yttersta syftet till kontroll och exploatering. Just de institutioner och regeringar som vi tillåter att existera, finns där enbart för att valla in och styra massorna till förmån för de få på bekostnad av de många.

På så många olika sätt som burfåglar från födseln, så är det verkligen inte så konstigt att vi uppvisar alltmer tydliga och oroande tecken på depression, neuros och självskadebeteende. Hur skulle det ens vara möjligt att utvecklingen skulle kunna se annorlunda ut med avseende på det fundamentala men nu allt mindre dolda uppsåtet bakom hela strukturen? Allt snabbare inser nu alltfler människor att de själva faktiskt befinner sig på den sida om staketet som förlorar på det rådande systemets ovillkorliga utvecklingsriktning. Det gör nämligen alla rent funktionsmässigt.

Under senare år har den alltmer ökande medialt främjade illusionen av glada, väl anpassade djurparksdjur sakta börjat att upplösas i damm och rök, när rapport efter rapport visar att många ”djur” i fångenskap uppvisar tydliga och oroande tecken på depression, neuros och självdestruktivt beteende. Förutsatt efter tusen år att exempelvis då ekorrar i fångenskap inte har begått rituellt kollektivt självmord, så misstänker jag att deras observerade beteende skulle gränsa till det bisarra och meningslösa. Som att exempelvis spendera sin tid på att titta på elektroniska bildskärmar utan möjlig interaktion med andra individer. Men utan grund för vidare jämförelse deras från naturen avvikande sätt, så skulle detta fortsätta att förklaras bort som helt enkelt en ekorres natur.

Även om jag misstänker att jag bedriver viss misshandel av känslor och egon hos många läsare, genom att omedelbart byta ekorre – analogin med den hos dagens människa, är likheterna också slående att kunna ignorera. Hur exakt skall vi ens någonsin kunna framgångsrikt och korrekt granska oss själva när det enda ”normala” vi vet om finns i den kokande gryta med vatten som vi nu ockuperar och som vi alltså dessutom så frenetiskt kämpar för att hålla oss kvar i? vill vi inte bryta mönstret så förblir vi fångar i vårt eget beteende.

”Normal” är ett relativt begrepp, inte någon statisk mätning och både kropp och själ snabbt blir vana vid det ”nya” normala när valmöjligheter tycks vara begränsade för oss och värderingarna flyttar till nya socialt framväxande betesmarker. Men detta betyder inte att resultaten av socialt tryck och generationskonditionering – kulturell kognitiv formatering - dikteras av den mänskliga naturen, eller att den mänskliga naturen styr mänskligt beteende under dessa utomordentligt förvrängda omständigheter. För så är det inte på långa vägar. Syftet nu bakom formateringen är inte det allmännas bästa, det måste vi ha kristallklart för oss och de folkvaldas emotionella självförståelse är exakt vad som har lett dem till den situation som de befinner sig i.

Men var exakt Var exakt ligger då själva demarkationslinjen mellan ”den mänskliga naturen” och tillståndet av de passivt kognitivt formaterade konsumenter som vi alla har blivit till viss del eller annat?

Om generation efter generation av ” Vi konsumenter ”lider under påverkan av kulturella, sociala, institutionella, religiösa och statligt understödd manipulativ kognitiv programmering och regelrätt propaganda, exakt hur kan vi då någonsin vara fullt medvetna om den totala summan av dessa influenser eller vad människor skulle vara som om manipulation togs bort eller aldrig hade funnits där i första hand?

Svaret är att det vet vi inte och vi kommer heller aldrig att bli fullt medvetna, men människan har med undantag för fåtaliga individer under modern tid, eller till rådande socialteknologiska utvecklingsklimat, aldrig varit i närheten av den emotionella självförståelse som skapar individuell frihet, så utrymmet till förbättringar har aldrig varit större att öka vårt medvetande och förbättra vår relation i förhållande till våra naturligt betingade känslor genom vår sociala programmering.

Vi klarar rent faktiskt inte av att som kollektiv bestämma exakt vad som är ”den mänskliga naturen” eller inte efter hundratals om inte tusentals år av sociala villkor betingade av bakomliggande manipulation. I detta kan vi dock som en förklaring men alls ingen ursäkt, konstatera att de rent biologiska betingelserna för individuell överlevnad, tidigare i i större omfattning verkat styrande för det enskilda fysiska biologiska nyttomaximeringsbeteendet, men det var då alltså. Nu bygger maktens ambitioner som grundläggande motiv på en alltmer förvriden materiell fördelningsgrund.

I dagens läge och situation så finns det tillräckligt med ekonomisk överkomliga födoämnen för de allra flesta, för att inte detta längre skall kunna ses rimligt som styrande, vilket givetvis överviktigheten i fysisk bemärkelse är ett talande exempel på, även om det bara egentligen är just ett symptom på själslig ofärd.

Men våra ömtåliga egon, otillräckliga emotionella självförståelse, både personligen och därför som möjligt socialpsykologiskt kontrollerbart kollektiv, har fortfarande tillräckligt svårt att acceptera att ” Vi folket ”faktiskt påverkas och styrs av en manipulerande ” populärkultur ”, än mindre att vi på något allvarligt vis skulle överväga idén om att vi själva är grundligt formaterade människor från födseln, till att bli alltmer olyckliga med tiden.

Vi VILL tro att vi är fria i tanken. Men med tanke på att vi är födda som den renaste formen av enskilda individer, men sedan tillbringar resten av våra liv med att försöka vara precis som alla andra, talar själva volymen på idén för att vi är summan inte bara av vår egen livslånga konditionering, utan även dessutom av flera generationer. Vi vill bli älskade för den vi är som individer så därför kämpar vi så hårt vi kan för att vara som alla andra och vi ser inte hur vansinnet och galenskapen invaderar våra sinnen. Men nu måste vi ta ett stort steg med att lämna oss själva bakom oss.

Om den enda betydande befolkningen av ekorrar som fanns kvar i världen, satt säkert burar på utställning med bara en viskande aning om ekorrar som finns kvar i det vilda, skulle detta ”tillstånd” i buren så småningom bli grunden för ett nytt ”normalt”? Skulle då de inhägnade djuren till slut anses vara normen och de få återstående som var kvar i det vilda, anses som extremvärden och som att de var onormala, foliehattar, hatare och extremister?

Ja förmodligen.
Nu flyttar vi detta tankeexperiment framåt ett par tusen år eller mer, och föreställer oss det bara finns bara ”burfödda” ekorrar kvar i världen och även det institutionella minnet av deras vilda ursprung har gått förlorat eller är allvarligt förträngt. Dock utan vidare adress till de nya rönen om Freud [sarkasm]

Hur exakt skulle då dessa djur uppfattas när det återstod ingen grund alls för en jämförelse? Jag föreslår att alla observerade upprepande eller förutsägbara ”beteenden” skulle betraktas som ” naturlig ekorre ” och precis så är det nu idag med mänskligheten, som det är i samhället alltså. Vi använder bråkdelen av vår potential och vi använder den till att motivera ett ännu mindre användande.

Så människan och samhället måste nu ta ett stort steg i sin egen emotionella kognitiva utveckling om inte den psykosociala ofärden skall leda till ett humanitärt mörker av religösa proportioner. Människans sociala design av samhället, möter inte alls kraven från den naturliga ”vilda ekorrens” biologiskt betingade beteende och potential. Naturen har ovillkorligen ett av tiden skapat perspektiv för utveckling som inte är möjligt att överblicka till fullo för den enskilda människan, men som likaväl alltid måste försöka nå överblick, att utveckla sig själv som människa.