Först fick de Kain och Abel men så blev Kain avundsjuk på Abel
och dräpte honom, Gud blev sur och förvisade Kain.

Någon bländande talang som förälder kan man inte ana i varken
Adam eller Eva, i alla fall inte hur deras ättlingar valt att
bevara historien om dem.
Ingen naturbegåvning i faderskap direkt men så hade han inte så
värst många förebilder, pappadagar, profylaxkurser att tillgå heller.
Det räckte med fyra människor på jorden för att det skulle hinna bli
trångt om gunsten och vipps så dräpte den ene den andre i avund.

Adam, han som låg överst på Eva, yttrade inget historiskt beskrivet
över denna händelse i annat än glädjen av att få kliva på igen
med viss fruktbarhet. Lönen för mödan och förlusten fick heta Set.

Set som i semesterersättning är i nedstigande led anfader till Lemek,
alltså här vi talar typ om farsfarsfarsfarsfarsfars,far, ditåt.
Lemek blev pappa vid 182års ålder, sonen hette Noa.
Noa fick i sin tur Sem, Ham och Jafet, tre söner när han var
snudd på 500 bast.

Noas ostrafflighet och redbarhet gav till och med vår Herre akt på
så på båten, snickrad i gofaträd och mätt i alnar så skulle Noa
bland annat ta med sig sina söner och deras fruar.
Dessa nämns sällan i namn, man kan ju tänka sig att detta med
historien om att quinnan skapades som lekkamrat till mannen ur ett
av hans revben ännu förelåg värderingen framför jämlikhetstänket.

Allt som inte fanns med på båten när dagen De Wawe kom,
spolades bort, Gud hade ruttnat på människans fula insida och ville
göra om och göra rätt, ja ni vet resten.

Lååångt senare föddes Jesus, vars mor Maria inte ville medge ett
uns av sin promiskuösitet och med en bisittande Josef som nekade
faderskapet och kom undan med det.
Det första och enda kända fallet där en quinna blifvit hafvande utan att
någon annan än vår Herre blandat sig i den annars så väldokumenterade
akten som avkomma annars förutsätter.

Här knyter det sig bland människor, kollisionen föds vid denna tidpunkt,
något som senare medför konsekvenser som bland annat
krav på religionsfrihet, givet att trossammanfattningen härrör ur den
Heliga skrift, Bibeln alltså. Att som Muslim tro på profeten Muhammed
är fortfarande inte fullt så heligt och straffskyddat av oss än i denna dag.

Nåja, en tidig indelning bland människor, där värdeskillnaden utgörs
av vad en människa tror och inte tror i förhållande till vad
andra människor tror och inte tror.
Judar och Kristna skildes åt på grund av detta, kristna hävdar att
Jesus var den han utgav sig för att vara medans judarna nekar och
väntar fortfarande Gudasonens visit på jorden.
Så när Jesus hävdade vara judarnas konung så nekades han ämbetet,
judarna tvivlade helt enkelt, eller ville inte kanske snarare,
sådana positioner har människan sällan frivilligt släppt åt andra.

Deras tvivel räckte inte tydligen, man fick inte tro och tycka högt lite vad
som helst, redan på den tiden så han togs av daga, inte helt enkelt heller.
Man nöjde sig inte med mindre än förakt, bespottning och tortyr som
han fick utstå som exempel på vad som hände människor som fick
för sig egna idéer.
Annars hade man ju bara kunnat avfärda och negligera honom
men icke, han trodde nåt som andra också började tro och den tron
hade ett mindre värde i förhållande till den andra....?
Törnekronan till exempel var ett hån mot den krona han gjorde
anspråk på och golgatavandringen där han själv fick släpa fram
pålen han skulle naglas fast vid står för förnedring av en människa
med sin egen uppfattning, minns att han kom med den utan vapen.

Detta utfördes enligt berättelsen av judarna om jag förstått saken,
en jude är en människa som delar trosuppfattning med kristna
fram till vad Jesus var för något förutom människa.
En semit är en ättling till Sem, alltså en av Noas söner, förutsatt
att detta nu är en sanningsenlig berättelse ägnad att beskriva
vår verklighet bokstavligt och inte i metaforer.
Man får som bekant tro vad man vill.

Hur stort inflytande denna omfattande beskrivna eventualitet bör ha på
den bäring alla människor ska ta för vår fortlevnad kan rimligen inte
sträcka sig längre än dem perspektiven innefattar, om det inte skall
drabba alla dem det utesluter?

Ett exkluderande perspektiv kan knappast vara legitimt eller på
rimlig bekostnad utanför sig självt?
Så det borde stå var och en fritt att tro vad den vill men den rätten
tappar allt värde utanför priset på sin egen bekostnad eftersom
den då skulle nalla på andras möjlighet till samma frihet.

Och jag till exempel, jag gillar biblisk skrift och tror att människovärdet
är ett i förhållande till andra människor, alltså varje människa
är värd en människa i förhållande till en annan människa.
Något annat fundament för människovärdet kan knappast
föreligga någon, om denne inte medvetet vill skapa obalans förstås.

Såvida jag inte blandar in mina känslor till mig och min egen avkomma,
då blir ganska många hyfsat värdelösa men så kan mina känslor
knappast heller ligga till grund för alla andras berättigande.