Prominensen av denna observation ligger i det faktum att det finns nästan ingenting i sak av affären för krigshetsarna att attackera. Så vad de gör är att desperat angripa den iranska axel-av-ondska för beskrivande av avtalet, man hävdar att regimen är så opålitlig, djävulskt och existentiellt farlig att ingen produkt av enbart diplomati är giltig. Iranierna är med som och som axiom fast beslutet onda och inte bara en "papperslapp" kommer att stoppa dem.

Men däri dväljs spelets förändrade möjlighet. För att besegra avtalet, kommer krigshetsarna behöva försvara sin tre decennier lång kampanj av överdrifter, förvrängningar och krigisk fientlighet mot den iranska staten. Men det är omöjligt eftersom axel-av-ondska berättelsen var aldrig ens i närheten av någonting sant. Faktum är att om sanningen skall fram så har krigshetsarna aldrig varit tvungna att försvara sin falska propaganda, tack vare en till stor del lat, lättlurad befolkning matad av den etablerade pressen som har varit så oaktsam på den iranska ondskans regi som de var på Saddams massförstörelsevapen.