Så nu medan al-Houthi rörelsen kämpar för att hantera flera regionala utmaningar i norra Jemen, så är dess väg till makten ett bakslag för Saudiarabien. Efter nedgången av den jemenitiska regeringen, så kommer Riyadh behöva kapitalisera på al-Houthiernas "behov av politiskt och ekonomiskt" stöd för att kunna återupprätta sitt inflytande i landet. Men eftersom Iran försöker [ kommer ] att fylla den luckan i stödet, så har också Jemen märkligt nog blivit en ytterligare proxykonflikt för två sekteristiska rivaler, som vore de regisserade två dockor på en dockteater.

Inuti dockteatern:

Sedan Jemens president lämnade huvudstaden Sanaa i september, har Jemens regering varit i krig med sig själv. President Abd Rabboh Mansour Hadi gjorde ett uttalande den 19 mars och fördömde de flyganfall mot hans regim i den södra hamnstaden Aden, som ett försök till militärkupp av styrkor lojala till sin föregångare och en gång i tiden bundsförvant, den tidigare presidenten Ali Abdullah Saleh.

Tidigare samma dag, hade soldater och milismän lojala till Hadi kämpade sig in till Adens flygplats och stormade en närliggande militärbas, som båda var under kontroll av Gen. Abdel-Hafez al-Saqqaf, en av Salehs regeringstrogna.

Så lite beskrivning av spelplanen - dockteaterns regi för proxyspelet - Shia/Sunni:

AL-Houthierna representerar som av en ren händelse alltså en förändring i maktbalansen i Jemen, vilket har öppnat dörren för Iran till att bli en betydande aktör i vad som nyss var den exklusiva domänen för Saudiarabien, för inte så länge sedan. Medan Saudiarabien har länge blandat sig i Jemen, så förlorade Riyadh fokus på utvecklingen i landet och hade fokus på andra regionala slagsmål - som kan ha initierats av den som tyckte sig kunna vinna på anstiftandet av dessa.

Det var väl inte det att Saudiarabien inte var uppmärksamt på Jemen, det var bara det att man väntade sig inte att Iran skulle vinna mark på dess södra gräns via en rörelse som inte är traditionellt shialojal och, i själva verket är teologiskt närmare sunniislam. Högmod heter det visst och tjuvsmällar biter som bekantalltid bäst. Men tur är ju som sagt när omständigheter kommer till förberedelser och när detta förlopp flaggades av det Ryska utrikesdepartementet angånde proxykrig, så var alltså bollen redan satt i rullning för länge sedan.

Saudierna ser alltså al-Houthierna som ett möjligt hot från Iran - vi är mycket förvånade. Hur saudierna samarbetar - a.k.a mutar sig fram - med gruppen och försöker att distansera den från Iran kommer att vara en nyckelfaktor att betrakta - vi tror givetvis att varken att Ryssland eller Kina kunde räkna ut detta själva och att det rullar dit som det lutar.

Vad gäller svenska utrikesministrars förehavanden så förefaller de som oftast hamna mellan stolarna, en lång och fin tradition inom Anglozionismen, vi tänker nostalgiskt på Östen Undén och familjen Wallenbergs olika äventyr med, ja faktiskt: samma gamla inrtessen som detta handlar om i grunden.