För att skapa en möjlig förbättring av sitt eget medvetande så måste människor engagera sig och börja tänka fritt självständigt av egen kraft, i en större utsträckning, människor måste börja hävda sin själsliga och intellektuella suveränitet och börja gå framåt av egen kraft eller gå under som offer i det djupa mörkret av sina egna känslor som de inte förstår. Kampen mot mörkret börjar och vinns inom oss själva.

Utan förståelse för de grundläggande orsakerna till upplevda problem och känslotillstånd som betingas av värderingar, så är det inte ens rimligt att tro att det går att skapa en lösningsmodell som är orienterad mot förbättring, det är bara allt mindre möjligt att bromsa ökningen av försämringshastigheten i det ovillkorliga utvecklingsförloppet, alltså möjligen. Men detta spelar ju uppenbarligen ändå ingen roll i så fall eftersom det likafullt rullar allt snabbare dit som det lutar.

Det finns en allt mindre mindre grupp som aktivt försöker motverka missbruket av andra människor genom att i grupp protestera och manifestera sin frustration, men de förlorar kampen. Varför är det? På grund av ett av följande valfria ord – indoktrinering – hjärntvätt – konditionering – formatering.

Den kraftigt ökade tillgången till information som Internet gör möjlig är ansvarig för att ett stort antal människor åtminstone blir medvetna om att detta missbruk existerar. Men även bland denna mer medvetna grupp, är möjligheten att vidta effektiva åtgärder för att stoppa missbruket i högsta grad saknad. Varför är det så? Med ett av följande valfria ord – indoktrinering – hjärntvätt – konditionering – formatering.

De allra flesta människor verkar dock fortfarande vara omedvetna om detta missbruk och i alla fall bara passivt acceptera vad som görs för dem i namnet av att det görs för deras eget bästa. Varför är det så? Med ett av följande valfria ord – indoktrinering – hjärntvätt – konditionering – formatering.

Oavsett om de är lärare, akademiker, människor i serviceyrken eller snabbmatsarbetare, verkligheten är nu den att det finns en hel del människor där ute som faktiskt verkar ha mentalt flippat ut helt och närmast totalt förefaller ha tappat sina moraliska kompasser, ni vet den där känslomässiga företeelsen som vi orienterar efter i förhållande till andra människor.

Några av de exempel som vi kan se idag är ganska roliga – eller tragikomiska. Andra är mer än bara lite störande. Några är direkt stötande. Men de har alla ett gemensamt tema, många svenskar från alla samhällsskikt är helt enkelt på väg att ge upp sig själva. Människor är på väg att ge upp sin egen förmåga till självständigt tänkande och därmed sin omvårdnad om det egna känslolivet och sin egen möjliga utveckling - sin möjlighet till ett utvidgat medvetande. De börjar leva för och i ett motvetande. Förnekelse!

Naturligtvis är detta inte sant för alla. Det finns fortfarande många och allt fler svenskar som är extremt hårt arbetande ur perspektivet av utveckling av tänkande av egen suverän kraft. Men totalt sett visar det sig verkligen att folk inte har så överdrivet mycket stolthet för sitt arbete i detta med sin egen själsliga utveckling, som de en gång i tiden kanske hade, de bryr sig inte längre. De har livspusslet för ögonen och de är fångade i utvecklingen av ett alltmer själlöst samhälle. Så situationen delar på människorna, de hårdast kognitivt formaterade går åt ett håll i utvecklingen och de som ökar sitt medvetande går åt det motsatta hållet.

Så ett av de verkligt stora problemen i Sverige idag är att många människor helt enkelt inte verkar bry sig om vad de gör längre. Nivån på intellektuell lättja och apati som vi nu bevittnar i detta land är lika bedövande som den är bedrövande och den riskerar att skapa stort onödigt lidande och ofärd.

Majoriteten av människorna har ännu oftast fel utgångsläge på betraktelsen av tillvaron för att kunna utveckla sitt medvetande, eftersom människor hellre ignorerar HUR saker fungerar och fortfarande föredrar att tro bara på VAD som behagar deras förväntningar. De söker bekräftelse av sig sitt ego framför sin utveckling, vilket alltså kräver just ett ifrågasättande av sagda ego och de blir alltmer ensamma och vilsna i sig själva. Ensamhet är visserligen given för alla, men vilsenheten behöver inte finnas och den utgör ett betydande hinder mot glädje och att främst se det positiva i andra människor.

Det är ju inte precis så att någon behöver vara synsk för att förstå detta, allt någon behöver göra är att läsa lite historia för att se att och hur detta regisserade spel med känslor utgör både manuset till hur man skapar och förstör samhällen, liksom att lösningen till att bryta mönstret är att vi vågar att verkligen lära oss hur saker och ting egentligen fungerar i stället för att bara irrationellt behaga våra förväntningar.

Alltså att till givna förutsättningar upprepa beteende och förvänta oss olika utfall… Men till självbildningens insikter kommer som bekant därför ingen genom utbildningens nålsöga till förståelse och ökat medvetande. Inom utbildning är fortfarande att tänka rätt större än att tänka fritt, så minns att utan känslor blir ingenting något värt och att moral är den känslomässiga kompass utifrån vilken vi orienterar oss själva i förhållande till andra människor, så mänsklig moral - kan inte -existerar inte - när vi står ensamma kvar som sista individ på planeten med en ny Rolexklocka.