Självets integritet
![”Vi föds med en uppgift, och det är att avslöja oss själva inför oss själva, efterhand som vi utvecklas. Varför blev vi separerade från verkligheten inom oss och vad orsakade att vi började glömma i första hand? Vem gjorde upp lögnen om Gud, vilket ju egentligen bara är en banal semantisk metafor för alltet [ och ja, jag vet att frågan kan förefalla något retorisk i alla fall med avseende på 325 e.kr. års tillställning i Niceae] , med ett programmeringssyfte att få oss att tro att "han" för kristendomens räkenskaper finns i himlen?
Det är märkligt nog människor med väldigt samma syfte och som dyrkar döden som spelar ut slutscenariot nu. Jag tycker intressant nog att, som det verkar, det hela kokar ner till något som förefaller närmast andligt över tiden ... är detta verkligen ett andligt krig: lögn vs sanningen, extern påverkan vs intern kraft - alltet inom oss - det enda vi kan påverka. Uppvaknandet på bred front, det växande allmänna medvetandet?
Ja det är så, därför att antingen närmar vi oss själva genom att sträva efter den sanning som beskriver verkligheten, eller också godtar vi vad som vi blir matade med av intressen som vi tror vill oss väl, och då kommer vi att gå under i vårt eget mörker.
Det finns ingen tid förutom "nu", vilket det ögonblick som verkligheten existerar och för att komma ihåg detta, och föra in vår medvetenhet av tanke och känsla, in i ögonblicket, så är detta ett sätt att lindra lidande, rädsla och oro. Om så bara för en liten stund, är att försöka vara i ögonblicket och att inte öppna dörrarna för perception, intuition och erfarenhet någonting som möjliggör läkning.”](https://scontent-ams.xx.fbcdn.net/hphotos-xpf1/v/t1.0-9/p552x414/11081188_10205059067611175_1908038677289674536_n.jpg?oh=5ae8f32943dbfa1c6bffc97b3ae6dab6&oe=557C352F)
Vi föds med en uppgift, och det är att avslöja oss själva inför oss själva, efterhand som vi utvecklas. Varför blev vi separerade från verkligheten inom oss och vad orsakade att vi började glömma i första hand? Vem gjorde upp lögnen om Gud, vilket ju egentligen bara är en banal semantisk metafor för alltet [ och ja, jag vet att frågan kan förefalla något retorisk i alla fall med avseende på 325 e.kr. års tillställning i Niceae] , med ett programmeringssyfte att få oss att tro att "han" för kristendomens räkenskaper finns i himlen?
Det är märkligt nog människor med väldigt samma syfte och som dyrkar döden som spelar ut slutscenariot nu. Jag tycker intressant nog att, som det verkar, det hela kokar ner till något som förefaller närmast andligt över tiden ... är detta verkligen ett andligt krig: lögn vs sanningen, extern påverkan vs intern kraft - alltet inom oss - det enda vi kan påverka. Uppvaknandet på bred front, det växande allmänna medvetandet?
Ja det är så, därför att antingen närmar vi oss själva genom att sträva efter den sanning som beskriver verkligheten, eller också godtar vi vad som vi blir matade med av intressen som vi tror vill oss väl, och då kommer vi att gå under i vårt eget mörker.
Det finns ingen tid förutom "nu", vilket det ögonblick som verkligheten existerar och för att komma ihåg detta, och föra in vår medvetenhet av tanke och känsla, in i ögonblicket, så är detta ett sätt att lindra lidande, rädsla och oro. Om så bara för en liten stund, är att försöka vara i ögonblicket och att inte öppna dörrarna för perception, intuition och erfarenhet någonting som möjliggör läkning.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
