Verkligheten är uppenbarligen konstruerad för att vara en del av vår utvecklingsprocess, illusionerna faller undan i en allt snabbare takt. Allt blir ett hur mycket vi än bekämpar detta som faktum.

Vi kan bara anta dessa händelser i vår omvärld för att vara vad de är, eftersom det är vad vi upplever och vi kan inte se eller uppleva allt, vi kan dessutom bara uppleva detta genom oss själva.

Samtidigt som vi inser att vi lever i en krystad matris av svek, lögner och bedrägerier, vårt bökande efter en sanning som bättre beskriver vår upplevda verklighet och spirande emotionella självförståelse inom denna jordbundna form, är i och för sig i grunden en mycket naturlig process, men är någonting som alltmer har gömts undan för oss, a.k.a. livspusslets historiska roll i den mänskliga tillvarons utveckling fram till nu.

Men när vi växer med hjälp av ett förändrat informationsklimat, så lämnar vi också tidigare former av oss själva - vår emotionella konstitution - bakom oss. Vi går vidare längs livets väg och vi skapar oss själva genom ett högre medvetande - vi förändras. Att låta dessa tidigare former gå till historien kan upplevas som ett dilemma, men det är faktiskt ganska enkelt när man väl har börjat utveckla sitt medvetande genom att förbättra försöka sin emotionella självförståelse.

Låt de forna känsloskapande föreställningarna gå till historien, ha närvaro i verkligheten, den finns bara nu och det är ändå bara nu som någon kan uppleva känslor. Släpp verkligen taget om de gamla föreställningarna och våga ifrågasätta vad det egentligen - i grunden - är som skapar de egna känslorna. Det ger en ny och allt snabbare växande medvetenhet och uppvaknandet spirar och det är allt som betyder något.

Samtidigt som vi ändå alltid kan lära av historien, så får vi heller inte fördöma oss själva för vår egen deltagande roll i den. Vi kan skratta åt den, men vi måste kunna förlåta oss själva för att kunna förlåta någon annan. Vi måste i detta därför också börja rikta blickarna framåt och byta riktning, så istället för att extrapolera vår egen historiska utvecklingen framåt måste vi se framåt igenom oss själva och vår egen utveckling. Tiden är en flod, och den rör sig, precis som att du inte är samma person som doppar foten i vattnet nu som du var innan, och inte heller är floden densamma. Livet går vidare tillsammans med tiden och vi måste röra oss.

Allt är i förändring över tid, förändringen är det enda som är konstant. Även om allt detta kan tyckas något esoteriskt, så är det inte så helt och hållet. De beslut vi fattar, samt personliga resolutioner – beslut, är vad som styr och avgör vår nuvarande verklighet. Våra nästa beslut är baserade på vår nuvarande kunskap om vår egen medvetenhet om oss själva - hur bra förstår vi varför vi upplever de känslor som vi gör i förhållande till allt annat. Det är så vi växer, genom att utveckla vår förmåga att processuellt behandla information och vi måste fortsätta att utvecklas som människor genom att öka vår medvetenhet.

Men när vi befinner oss, efter att ha vaknat upp i en fientlig miljö, är det ofta ändå bara mest naturligt att vilja fly - rädsla. När vi konfronteras med osanningar som tigger om att åtgärdas, gör vi denna flykt naturligt. Inte för att förolämpa oss själva, utan att informera oss för att skapa handlingsfrihet till vidare problemformulering, för att på något vis få ett tankemässigt andrum kunna hantera det obehagliga. Förutom att vi står mer medvetna om verkligheten. Så det är egentligen inget problem, så länge vi alltså är samtidigt är medvetna om vårt eget ansvar för vad som måste komma sedan. Men vi måste alltså ta tag i våra egna föreställningar och värderingar och inte leva vidare i självförnekelse.

Det är inte alltid så lätt, det vet jag. Min poäng är att reagera medvetet, att vara sann mot sig själv och vår egen förmåga till att rationellt ge oss svar på våra frågor. Så enkelt är det. De som gör detta kommer att se att deras liv blir riktade därefter, hur tillvaron byter inriktning. De som inte gör det, kommer visserligen också att röra sig – men med ett mycket mindre upplyst utfall i förhållande till sig själva, eller omskrivet ett alltmer utbredande mörker.

När man tittar på dagens samhälle så är det viktigt att inse att det hela är en kombinerad ansamling av yttre social och emotionellt kognitivt formaterad orsak och verkan. Där allt visserligen sägs vara byggt på individuella an – svar, vilka ackumuleras till det allmänna medvetandet. Detta är därför också naturligtvis vad som förklarar massmedier; massans indoktrinering och att kognitiv formatering drastiskt påverkar vår nuvarande befolkningen. Vår egen separation från denna kognitiva formatering gör dock det också. Men med allt snabbare tillväxt till att bli fria självständigt tänkande individer.

Vi måste tillsammans få fler människor att själva vilja bryta sig loss från denna ackumulerade påverkan. Upplysning till vidare ledning och upplysning. Och ha förtroende för vår förmåga att göra så för ingen annan kommer att göra detta åt oss. Visst det finns massor av emotionella influenser som bearbetar var och en av oss, och de är viktiga att identifiera, men ännu viktigare är därför bearbetningen (strävandet) av deras nuvarande och efter – effekter. Vi är fria medvetna att vara här och nu, för att ha en upplevelse av våra känslor. Lär någonting av allt, ta itu med det som måste hanteras, men mest av allt vi måste bejaka vår absoluta frihet att tänka själva och ifrågasätta för att kunna utöka vår egen medvetenhet genom att utveckla vår emotionella självförståelse.

Ge tankarna i dig en chans; nu är det dags att bli det som vårvindarna för med sig. Lämna onödigt bagage bakom dig. Du kommer att vara glad att du gjorde så.