Världen blir alltmer medveten om ojämlikhet, omänsklighet, fientlighet och de fasansfulla och utarbetade nätverk av socialkonomiskt, företags och politiskt skapat inflytande som håller de få över de många. I kölvattnet av dessa insikter, är det nästan omöjligt att behålla vår emotionella balans, optimism, sensibilitet, fred och möjligheten till att leva som vi gjorde tidigare. Vad som dock är viktigare än vår medvetenhet om dessa bestående frågor är hur vi reagerar på dem, hur vi bearbetar våra känslor inför vad vi plötsligt upplever som irrationellt.

Det är nästan oundvikligt att alltmer medvetna människor kommer att uppleva en instinktiv reaktion av sorg, ilska, upprördhet, frustration, hopplöshet, hjälplöshet och uppgivenhet. Betalningen för den kognitiva dissonansens bearbetning är en process vi alla måste gå igenom, visdom är bara helad smärta. Men när allt detta kommer omkring - mellan skål och vägg - är det hela i grunden främst beroende på att vi för oss själva påstår och lever av att vara de få med behov att ta ifrån många att dela, erövra och härska. Vår fundamentala ovilja till att förlåta oss själva. Den pinsamt uppenbart projicerade spegelbilden av vår egen självupplevda och utagerade inre tomhet, vår rädsla för ensamhet. Vår egen ovilja att släppa taget om våra kognitivt formaterade föreställningar om vad det är för någonting som egentligen skall skapa våra egna upplevda känslor.

Vårt samhälle är konstruerat för att hålla oss som fångar i en tredimensionell verklighet som vi inte skall kunna överblicka i en tillräcklig omfattning. Den är tillverkad för det enda syftet att verka distraherande, hypnotiserande, underhållande och terroriserande av sina offer i en galen malström av kognitivt formaterat tänkande och arbetande slummer.

Medan vi alla passivt tävlar och kämpar för vår överlevnad och den för våra familjer, så blir de kommersiella, politiska och finansiella skruvstäden alltmer åtdragna och de finns alltid närvarande utanför vår emotionella tröskel beredda att knacka på dörren och göra sig påminda. Vi kämpar mot varandra i en gammalt, hemligt, exklusivt och dyrbart chickens-race. Med offer som som vi har formaterats till att tro uppväger bytet av denna konkurrens som vi kallar "livet"

Utformningen av vår dagliga tillvaro blir en ond självförstärkande malström av själviskhet, förkroppsligad i våra sysselsättningar för att nå status, rikedom, innehav, omedelbar tillfredsställelse och arkaiska tomma prestationer. Varje dag, offrar vi gärna våra visioner, drömmar, kreativitet, energi, personliga makt och integritet till en gäckande virvel som gömmer de känslor vi söker bakom en väv av våra samtida samhällsstrukturer, vi kan inte bli nöjda. Vi blir istället alltmer segregerade från vad som är sant och uppriktigt mot oss själva och vi rättfärdigar och gör möjligt att upprätthålla en verklighet byggd på sjukdom, brist, illusioner, inkurans, monetärt förvärv och simulerad kontroll och makt, makt och makt. Vårt liv blir inte längre till för oss själva att leva; det tas ifrån oss för att tjäna fåtaliga enskilda intressen till den allvarligaste kostnaden för oss alla andra, våra uppriktiga naturliga emotionella upplevelser och uttryck. Vi vet att ett liv utan känslor är föga värt, men vi dras som nattfjärilar till den förtärande lågans sken.

Samhället är nu en utbredd dystopi med människor som är moraliskt berusade, bedårade och utbildade i själviskhet. Detta är ett spel där det alltid finns bara en vinnare och resten är förlorare. Ändå finns det inga vinnare alls i detta spel. Det finns bara avundsjuka, polarisering, konkurrens, girighet och en evigt växande ouppfylld önskan - en växande inre tomhet. Detta är och har varit utformningen av den sociala existens som vi kallar för samhälle idag sedan innan det fanns mänsklig medvetenhet nog att identifiera och kvantifiera det. Det är slutet på den materialistiska kollektivistiska tiden.

Var gång som vi tog ett steg upp för att hjälpa en annan behövande människa och individ eller för att utöka vårt lyssnande bortom basen av nödvändighet, genom att förbättra vår emotionella självförståelse så fann vi det svårt att bara visa upp känslorna för våra egna liv. Apati, förnekelse och cynism har nu förvrängt hjärtat av den mänskliga naturen så långt att människan börjar revoltera.

Det finns bara människor som individer och det finns bara beteenden och det blir ljusare nu.