Idag blir det lite ekonomi igen, men ingen överraskning här. Etablissemanget har gjort allt i sin makt för att dölja den mest grundläggande ekonomiska realiteten, nämligen verkligheten av att efterfrågan dör. Varför? Eftersom ju längre man kan dölja den verkliga efterfrågans utseende, desto mer tid får de på sig att stjäla den lilla oberoende materiella eller monetära förmögenhet som finns kvar inom systemet och samtidigt positionera befolkningen för att försöka med nästa stora bedrägeri (det av total globalisering och centralisering). Men de är pressade nu, mycket pressade och deras omtalade, inte minst tidigare av mig, förmåga till strategisk planering framträder alltmer som vore det en evigt växande hantering av att laga efter läge, bara för att kunna plundra en gång till, till varje pris.

Tillsvidare kommer jag bara säga att programmet för manipulation som vi har sett sedan 2008 nu är helt klart förändrat. Nu är det närmast pinsamt uppenbart vilka sinnesförslöande bedrägerier som befolkningar utsätts för via de mediala presstitutionsinsatsernas opinionsbildningsprogram. Det faktum att förlusten av efterfrågan är katastrofal blir därför uppenbar. Dit efterfrågan går, dit går nämligen också ekonomin i marknadssammanhang. Det är ovillkorligt. Efterfrågan måste föregå utbudet.

En sådan förlust föregår alltid bara en bredare ekonomisk händelse. BDI skulle inte implodera utan ett större och grundläggande mekaniskt funktionsmässigt fel under ytan i det finansiella systemet. Människorna som utgör marknaden finns ju nämligen där lika givet som tidigare. Oljepriser, export och tillverkningsindustri skulle inte rasa utan vikten av en större monetärmekaniskt funktionsmässig katastrof som drar dem ned med sig. Dessa saker sker inte av sig själva i ett vakuum. De är nu den bestrålade blixt som föregår det dödliga nedfallet av en valutafinansiell atombomb. De är blixten i slowmotion som utgör det obestridliga tecknet på deflationsbaserad stagnation i realekonomin, de är tecknet på den imploderande realekonomin i ett skuldmättad enskild kontrollerat kreditbaserat system. De är tecknet på det havererande kreditbaserade betalningssystemet.

Vi har sett oljemarknaderna kollapsa med cirka 50 procent inom loppet av ett par månader (precis som Federal Reserve meddelade i slutet av QE3, vilket indikerar att drömbaserad digitalkonfettipengar användes för att den dölja fallande efterfrågan), Baltic Dry Index förlorade 30 procent sedan början av året, den schweiziska valutan överraskade på upploppet, grekerna hotar med Grexit (och nu hotar grekiska medborgare med våldsamma protester angående den nya fyra månaders burksparkaraffären), och effekterna av den långa Ukrainaaffären kan ännu inte kvantifieras. Detta är inte på långa vägar det enda som händer och det är inte bara ett flyktigt uttryck för det negativa första kvartalet; det är ett tecken på vad som ska komma nu.

Börserna är naturligtvis återigen på rekordnivåer efter en möjligen lite skakig start, vi har som bekant finansiella tillgångsprisinflation, så trots att nästan varenda grundläggande indikator blinkar knallrött, hoppas alla på att allt är bra. Men som vi noterat inte bara sedan nyligen, så angående aktier gäller nu även att företag använder massiva aktieåterköp som håller kurserna uppe, detta kommer inte att pågå mycket längre, helt enkelt därför att den bottenliggande monetära skuld som bolagen genererar som räntebärande tillgång i bankbalansräkningar någonstans, växer snabbare än företagens förmåga att stötta marknaderna efter skuldmättnad i systemet.

Denna gåta är också synlig i centralbanksstimulanserna. Som vi vet sedan länge, är möjligheten för centralbanker att stötta det globala finansiella systemet vacklande, när nu räddningsaktionerna och lågräntekapitaltillskott har liten eller ingen effekt alls på den allmänna ekonomiska utvecklingen - förtroendet. Förtroendeoktantalet i det drömbaserade digitalkonfettibränslet räcker inte till längre, det är inte ens urvattnat, det luktar bara vitriol; och när detta blir uppenbart i mainstream, kommer helvetet verkligen bryta sig loss och Pandemonium kommer etablera sig.

Argumentet att bankerna kan stötta systemet för evigt är nu krossat från grunden för all ekonomi: utbud och efterfrågan. Banker skapar ingenting som någon behöver från början, någonting som utgör en grundläggande ekonomisk förutsättning för någon, betalningsmedel är bara intermediär för värde. Människors biologiska behov uppstår oberoende av förekomsten av "pengar". Så hur mycket skall dessa biologiska, eller andra behov, begränsas av funktionen av ett betalningsmedel som syftar till att berika allt färre människor på allt fler människor bekostnad?

Baltic Dry Index har varit en ståndaktig indikator på REALekonomin i många år. Medan de flesta andra index och åtgärder om ekonomins hälsa har utsatts för direkt eller indirekt manipulation, så har BDI inga pengar som flyter igenom mättalet och därmed erbjuder BDI en mer ärlig bild av världen omkring oss. Under de senaste två månaderna har index som mäter fraktsatser och internationell efterfrågan på råvaror dykt till all-time historiskt låga nivåer, rasat 57 procent under loppet av de senaste 12 månaderna varav 30 procent för årets första nio månader.

Den accelererade bristen i efterfrågan på sjöfart innebär uppenbara utmaningar att integrera i opinionsbildningsflödet för de glappkäftade presstitutionsbrigaderna, som hävdar att den totala ekonomiska bilden indikerar återhämtning. Det beror på att om efterfrågan på råvaror har kurs söderut och har nått så långt ner som till att skapa en 57 procents fallnotering, under det senaste året, då är det också hugget i sten att efterfrågan på konsumentvaror som dessa råvaror varor används till för att producera, alldeles säkert är kollapsande också.

Opinionsetableringsmaskinen har använt samma trasiga-rekordimbecilla argument mot denna slutsats, trots att det visat sig fel om och om igen: lögnen om att flottstorleksökningen är orsaken till sjunkande fraktsatser, alltså ett växande båtöverutbud, snarare än en växande brist på efterfrågan på fartygslaster. Detta är samma ihåliga argument som används av förståsigpåare att distrahera fokus bort från problemen i den svåra nedgången i oljepriserna: det växande överutbud som är frågan, och efterfrågan är så bra som den någonsin har varit.

Men när räntan växer utan regn och tiden inte går att stoppa, då rullar inte bara stenar utan även vågor dit som det lutar.